Världens längsta söndag

Det här med söndagar... Jag tror att dom är viktiga i mitt liv. Vet inte om jag har beskrvit min söndagskänsla förut i bloggen men jag gör det igen.
Svårt att beskriva känslor men jag ska försöka. Det är lite som att allt är grått inne i mig på söndagar, det spelar ingen roll vad jag gör, måndagen kommer vara där nästa dag vare sig jag vill eller inte. Men jag tycker inte på söndagen att det är synd att måndagen ska komma eftersom jag för det mesta har tyckt om skolan. Ändå så är söndagskänslan en ledsen känsla, eller en nedstämd känsla kanske jag ska säga. En känsla där det känns som att veckan har gått för snabbt och livet rusar fram i fart man inte kan kontrolera, på söndagar får man tid att tänka på sånt. Jag tycker om söndagar.
Nu har jag söndagskänslan i kroppen var och varannan dag. Jag tror att det är för att jag vill att hösten ska sätta igång. Jag längtar till så många saker som ska börja.
Det jobbiga är att jag längtar till massa saker som inte ska börja också. Jag rensar på mitt rum och hittar saker från mina tidiga år i skolan. Det längtar jag till som fan. Så mycket att jag funderar på att titta när dom börjar skolan på Eddagård och gå dit och vara där ett tag. Jag längtar tillbaka till innebandyn, att få gå in i varma idrottshallar flera gånger i veckan under den kalla hösten är underbart.
Pust, livet är hårt när det går fort.