FULLT ÖS! ARBETSLÖS!

Japp, då hade man tagit den så kallade studenten. Det var en otroligt lyckad dag som innehöll allt vad en studentdag ska innehålla. Tack till alla som var med och gjorde denna dag underbar.
Det finaste var ändå när jag och Amanda skulle börja bege oss hemåt, då var klockan ca 04.10 och det första tåget skulle inte gå förän en timma senare. Vi bestämmer oss då för att ta våran vanliga promenad från skanstull till centralen, tröttheten till trots. Det var så fint, både vädret, atmosfären och känslorna.
Nu vet jag inte riktigt vad jag ska göra, troligen som har jag inte riktigt förstått vad detta innebär ännu. Det här med att inte ha min klass vid min sida varje dag. När jag förstår det så kommer jag väl troligen att bryta ihop och inte veta vad jag ska ta mig till.
Men än så länge lever jag i oförståelse och det finns tårta kvar och jag har massa fina presenter att sitta och leka med. FULLT ÖS! ARBETSLÖS!!!

Sista

Nu är det bara 4 dagar kvar tills jag tar studenten. Det betyder att i princip allt vi gör på skolan är för sista gången. Det är otroligt jobbigt. Varända gång någon säger att vi gör något för sista gången blir jag helt tom innuti och vet inte vad jag ska tänka eller känna.
Det är min vardag som försvinner. Min vardag bland några av dom finaste personerna jag känner.
Men jag måste tänka att allt har en början och allt har ett slut. Sen är det ju inte slut på vänskapen mellan mig och mina klasskompisar, bara på våran tid i skolan.
Jag har inga fler ord, det blir som sagt var bara tomt innuti.

Sovandet

Ni som har följt min blogg och känner mig har säkerligen förstått att det här med att sova är något jag lägger ner mycket tid på. Jag lägger mig tidigt, tar powernaps när helst det ges tillfälle och älskar att sova i en till två timmar när jag kommer hem från skolan (även fast dessa långa sovstunder blir alltmer sällan). Jag är även en väldigt speciell sovare, somna för mig är inte lätt och att sova med mig sägs inte heller det var särsklit enkelt.
Men på senare tid så har något hänt, jag har förändras. Eller snarae; min sovning har förändrats.
Det har kommit lite i taget, det första jag har lagt märket till är att jag har vaknat på rygg och då alltså sovit på rygg. Något jag inte tidigare har gjort. Som en chock så sa även mamma för några veckor sedan att hon hade smygit sig in i mitt rum när jag sovit och tagit en sak utan att jag märkt det. Jag, Lovisa som vaknar av sitt eget andnings ljud Persson, vaknade inte!! Och så idag vaknade jag 12.46!!! Jag vaknar väldigt sällan efter 11 och oftast runt 10. Jag gick inte ens och la mig sent igår, jag vet inte ens full igår.
Är detta början på den arbetslöses sovvanor? Håller jag på att gå från omogen skolungdom till vuxen slöfock? Jag vet inte, men orolig är jag. Vad ska hända här näst? Kommer jag att vakna upp på ett plan påväg till Bratvurst? Kommer jag komma på mig själv att stå på huvudet när jag sover? Eller kommer jag att kunna somna utan att ligga vaken 2 timmar och fundera över livet?
Frågorna är många och svaren är få.

Min ovän guldfisken

Jag har många vänner och skulle kunna skriva många inlägg om dessa. Fast idag blir det om en ovän.
Folk brukar prata om guldfiskminne. Jag har inte guldfiskminne. Jag har en guldfisk som simmar runt i mitt huvud. Den här guldfisken äter upp den mesta av informationen som når mig och låter inte mig ta del av den i mer än några sekunder, max en minut. Det gäller alltså att skriva ner allt snabbt. Men allt går inte att skriva ner. Och då kommer jag inte ihåg det som sagts.
Det här är jobbigt, det spelar ingen roll att det jag glömmer bort kan vara att Amanda ska gå av med mig i Sundbyberg istället för att åka vidare eller vad det är för tema på Carolines skiva, jag tycker att det är jobbigt att jag inte kommer ihåg. Och att alltid behöva läsa vad det är man ska göra och alltid få dåligt samvete för det man har glömt.
Jag vet inte varför det är såhär, jag tror att det kan vara att jag och min hjärna gick på högvarv för ett tag sedan och jag i princip gick sönder. Nu när jag har börjat slappna av har hjärnan farit på semester. Jag tror även att det kan bero på att jag försöker vara för mer än vad jag är. Jag vill säga ja till allt och vara alla till lags men det går inte.
Men som Amanda säger så kommer ju guldfisken vara full med en massa roliga saker när jag fångar den och skär upp den. Och äter den. Mohahaha

Min vän cirkusartisten

Jag tänkte att jag fortsätter på vänner-temat och berättar om en annan människa som satt ett stort avtryck i mitt liv. Han är en människa som alla borde få träffa och det jag kommer dikta ner i ord är inte äns en hundradel av honom.
Assen heter han och han är min cirkuslärare. Han är en relativt kort man men med väldigt muskulös kropp, jag kan absolut säga att den är snygg trots att han är 59 år gammal. Innan jag frågade honom hur gammal han var gissade vi, någonstans mellan 45-55 trodde dom flesta. Men han är alltså hela 59 år. I ansiktet ser han lite gammal ut men kroppen är i topptrimm.
Assen föddes i princip i en cirkus vagn ("dom stannade på vägen" som han själv sa), han växte upp på en cirkus och studerade på cirkusskolan i Moskva när han blev lite äldra. Sen har han turnerat runt och på senare år har han även blivit skådespelare, han är med i min favorit film Hundtricket (det är han som är kocken som sjunger "it must have been love"). Och nu undervisar han alltså i cirkus på fryshuset.
Assen är ett energi knippe utan dess like, han har svårt att sitta stilla och om han någongång gör det så pratar han i ett kör. Han vet heller inte vad orden smärta och trötthet betyder, dom finns inte i hans ordföråd. När vi stod på varandras axlar och Silje råkade stå på mitt nyckelben och jag skrek att det gjorde ont säger han "det är klart att det gör ont, det är en människa som står på dig!". Ett annat uttryck jag får höra ibland är "Du pratar för mycket, var tyst och gör som jag säger!". Men han har alltid glimten i ögat och ler.
Assen är en man jag verkligen ser upp till. Han får alltid alla att känna sig glada och vill att alla ska vara med. Han får allting att verka så lätt, både på cirkusen och ute i verkliga livet.

Min nya vän

Jag har under helgen fått en ny vän. Vi har hälsat några gånger tidigare men nu har vi verkligen lärt känna varandra. Hon heter Linnea, är 6 år och hennes mormor och morfar bor på min gård så hon brukar hänga här rätt ofta.
Eftersom det har varit fint väder och vi inte har någon sol på vår balkong så har jag suttit ute på gården i solen och läst, både lördag och söndag. Då har Linnea varit där och pratat med mig så att jag har sluppit läsa. Vi spelade även fotboll igår, hon var väldigt bra på att skjuta bollarna högt och snätt så jag fick mycket motion.
Det jag gillar med Linnea är att hon är ärlig, precis som alla andra barn kan jag tänka. Hon säger vad hon tycker och sådant uppskattar jag.
Så tänkte jag att sådant borde uppskattas mer av alla. Ärlighet alltså. Vi pratade om det där idag i skolan, att vissa kan ha en tendens att linda in det dom verkligen vill i något annat, vi kom nog inte riktigt fram till varför men en förklaring kan vara att folk kan bli sårade av ärlighet. Till exempel så är jag väldigt ärlig på mitt mobilsvar och säger att jag inte vill ha meningslösa medelanden på min telefonsvarare, detta tog en klasskompis illa vid sig av och frågan är då om jag ska vara oärlig bara för att folk inte ska bli sura? Och hur ofta är man sådär ärlig som en 6-åring kan vara?
Jag tror att vi borde vara mer rakt på sak vad gäller vissa saker. Kanske allt. Fast det har jag inte tänkt igenom så noga så jag vet inte om jag kan stå för det, jag har heller inte riktigt tid att tänka igenom det nu men det tåls att fundera över. En sak är i vilket fall som helst säker och det är att Linnea är min nya vän och det tänker jag inte sticka under stolen med.

Inga spärrar

Det verkar som att sommaren denna föregående vecka inte har haft några spärrar. Det har varit soligt och varmt i ett kör och detta har jag försökt att utnyttja till max. Jag har suttit väldigt mycket i olika parker (både på dagen och på natten), haft flippflopp på stan för första gången, kommit hem när solen redan har gått upp, ätit frukost utomhus, ätit glass, skitit i att plugga med mera med mera. Och grillat också, inte att förglömma. Jag har tydligen inte heller haft några spärrar och det har varit skönt, gjort precis det som fallit mig in och det funkar väldigt ofta bra för mig.
Nu veckan som kommer verkar det bli lite sämre väder, dåligt kanske ni tycker men jag måste plugga och då tackar man inte nej till dåligt väder. Eller ja, dåligt och dåligt för mig så kommer det ju bli bra väder, alldeles perfekt säkert.

Den som alltid skadar sig

Troligen har jag ett längre tag, kanske hela mitt liv varit en person som ramlar. Dock så har jag bara ramlat, det har gjort lite ont och sen har jag gått vidare med mitt liv.
Nu på senare tid har någonting hänt, jag har förändrats. Det började runt sportlovet då jag ramlade och hade sönder minisken i knät, den skadan sitter fortfarande i och stör mig i viss mån men inte så värst mycket. Sen ramlade jag över/i en stor låda när vi spelade teater och skrapade upp hela ryggen och fick ett mega blåmärke på rumpan. Detta gjorde otroligt ont i stunden och även litet tag efter men nu är det över.
Så igår så ramlade jag igen. Jag gick i ett nästan bäcksvart rum och såg inte att mitt på golvet stod det lådor (lådorna jag förövrigt ramlade i under föreställningen). Dom går ungefär till knähöjd så jag snubblar på en och stupar framåt och då står det en annan lite längre bort men högre upp så jag slår munnen rakt på denna. Jag är fortfarande lite kvar i tankarna att jag inte skadar mig så jag tänker att okej, det gör skit ont och det känns som att tänderna håller på att lossna men det går över. Så tar jag handen för munnen bara för att känna att tänderna sitter fast och det gör dom men det är inte nådigt med blod på min hand när jag tar bort den. Jag går då upp till toaletten och då har jag blod över hela ansiktet och på hela händerna. Det som har hänt är att jag har fått ett jack mellan munen och näsan och det bara blöder och blöder. Jag kyler och plåstrar sedan om. Men det vill inte sluta blöda. Jag blöder sedan konstant från 13-19 och måste byta plåster hela tiden. Sen hittade jag en bra tejp och tejpade, den tejpen sitter än 24 timmar senare för jag vågar inte ta bort den.
Idag har jag haft världens fläskläpp, den har stått rakt ut och bara varit stor och äcklig. Jag har inte kunnat stänga munnen så att tänderna har torkat ut hela dagen. Nu har svulnaden gått ner men det ser fortfarande ut som att jag har något innanför läppen. Jag ska ta bort tejpen snart för den har blivit äcklig. Om det börjar blöda igen vet jag inte vad jag ska ta mig till.

I vilket fall som helst tyder allt på att jag har blivit en sån som skadar mig och bör låsas in i ett vaderat rum så att jag inte kan hitta på fler dumheter.

LatMat

Idag tänkte jag tipsa om lite LatMat. Jag gillar oftast att laga mat men just nu är jag inne i en period där mat kommer i andra hand. Fast äta bör jag, det vet jag mycket väl. Så kommer jag hem idag och är hungrig, ingen är hemma som kan laga mat åt mig och då så lagar jag det lättaste jag vet. Och nu så ska jag tipsa er alla om denna enkla maträtt.

Du kan börja med att koka pasta för rätten som man ska ha till går så snabbt att den måste stå och vänta om du inte börjar koka vattnet först. Så pasta ska alltså kokas.

Sen ska du ta fram en stekpanna och hacka lite vitlök som du bryner i den. Sen finns det två alltenativ.
1. Du tar fram lax, skär den i bitar och bryner den med. Sedan heller du på lagom mycket creime freich (skit i stavningen), en burk brukar räcka till två personer. Och sist smular du i lite fiskbuljongtärning.
2. Du häller på lagom mycket CF, en burk brukar räcka till två personer, smular i lite fiskbuljongtärning och sist så häller du på lite kräftsjärtar.
Sen är det klart.

Som ni märker är det inte så svårt men det blir otroligt gott! Ät och njut!

Uteheladagen-dagen

Idag har jag varit ute hela dagen. Den enda gången var inne var när jag åt frukost och när jag duschade. Annars har jag gått, ätit, tittat på fotboll och helt enkelt bara varit ute.
Och då kanske ni tänkter att "jaha, intresseklubben antecknar...." men det har inte alltid varit självklart för mig. Idag var det pollenhalt h+ på björk (det betyder hög och ännu mer, alltså döden för pollen allergiker), och förr om åren har jag vid h+ inte kunnat gå utanför dörren. Jag har verkligen mått väldigt dåligt och försökt att hålla mig så mycket innomhus som möjligt.
Men jag har ju börjat vaccinera mig mot björpollen och har gjort i ca 1½ år och tro det eller ej men det hjälper. Bevisligen eftersom jag har varit ute hela dagen och inte mått dåligt alls. Jag har snarare mått väldigt bra för att jag har fått se våren från utsidan!
Troligen tänker ni fortfarande "jaha, intresseklubben antecknar...." men jag är glad så sno åt er lite av min glädje och uppskatta våren lite mer ni oxå och tänk på att det fortfarande finns folk där ute som sitter inne och mår dåligt av pollen.

En annan sak som jag skäms lite för är att jag råkade tappa ett kaffelock i vattnet vid kalbergs slott. Det var absolut inte meningen men jag råkade och kunde inte ta upp det. Detta mår jag lite dåligt över så jag tänkte för det första be om ursäkt och för det andra uppmana folk att plocka undan er när ni har varit ute i solen och ätit gott, det är inte så jobbigt och naturen mår bra av det. Så, nu mår jag lite bättre för att jag har försökt att påverka er så att vi alla kan göra världen till en skönare plats att leva på!

Göteborg (inlägg 2)

Jag har redan skrivit ett inlägg om Göteborg. Eller snarare: Jag har redan skrivit ett inlägg som heter Göteborg. Det inlägget handlade inte alls om Göteborg utan om balett och rugby. Nu hade jag tänkt att skriva om Göteborg.

Jag älskar Göteborg, det är lite som Norge för mig. Två ställen jag älskar utan att veta varför. Jag har varit där i två dagar, fast inte riktigt men jag har dom här fina härliga kärlekskänslorna i vilket fall som helst. Fastän det regnade i princip hela tiden vi var där.
Det här är helt värdelöst, jag vet inte vad jag ska säga om Göteborg. Ännu ett inlägg där jag bara skriver massa blaj fast det är meningen att jag ska skriva om Göteborg. Nej jag kommer verkligen inte på det. Jag ska åka dit i sommar igen och förhoppningsvis så kan jag då sätta ord på vad det är jag älskar med Göteborg.