Föräldraledig

Jag sitter nu på hemma hos familjen på Otterstavägen. Snart ska mina föräldrar åka till Afrika, det är kaos. Men om kanske 30 minuter så ska de iväg, då blir det lungt och skönt! Jag och mina systrar blir föräldralediga i tre veckor! 

Vi blir nog mammalediga längre än så, eftersom att hon ska till Nepal i slutet av oktober och innan dess ska hon till Berlin. Frågan är om hon någon gång kommer hinna vara i Sverige och frågan är också om hon verkligen ska till Berlin. 

Berlin var nämligen det hon sa till mig för någon vecka sedan. När jag pratade med henne imorse och nämnde Berlin så svarade hon "Berlin, nää, Hamburg var det väl?" Jag sa att hon inte kunde fråga mig och då sa hon att hon inte visste vart hon skulle. 

Min lillasyster frågade idag vid middagen varför mina föräldrar varför inte nöjde sig med två barn (hon är alltså nummer tre i våran syskonskara). 

Det känns som att det faktum att jag går runt och ser full ut (pga balanssinnet som är ur funktion) är det mest normala här just nu. 

Första valet

Jag skojade på facebook, det var ett skämt att jag skulle vänta med att gå och rösta tills imorgon. Jag tyckte att det var så tråkigt att alla hade samma status om att de skulle gå och rösta.

Ja ja, har varit och röstat i alla fall, gick med min far. Som vanligt när någon/några ur våran familj är på offentligplats så går vi inte obemärkt förbi.
Det började med att pappa hade glömt att han bodde i Solna, han hade bara tittat på Sundbyberg i kommunalvalet och visste därför inte vad han skulle rösta på. Det här är samtalsämnet påvägen in till Näckrosens dagis.
Väl inne så är det kö och jag som inte har röstat förut ser inte vart de här lapparna är någonstans. Får lite panik men sen hittar vi dem. Vi tar våra lappar, pappa blundar och drar en lapp för kommunalvalet.
Sen orkar vi inte riktigt vänta och eftersom att vi har pratat högt om vad vi ska rösta på tänker vi att vi inte behöver gå bakom de där gröna skynkena för att dölja vad vi röstar på. Så vi frågar vi måste gå bakom, det måste vi inte. Så jag sätter mig i en soffa för jag skulle kryssa och pappa står bara rakt upp och ner och lägger ner lapparna i kuverten.

Overall ett spännande första val för min del.

Hemmafru

Det här med vad jag ska bli när jag blir stor, dum fråga tycker jag.
Inte för att jag inte vet utan för att jag aldrig vill bli någon annan än den jag är.
Jag är Lovisa. Och det vill jag forsätta vara resten av mitt liv, Lovisa som gör olika saker och inte kan definieras med ett ord.

MEN om jag nu skulle ha ett samtal med min inre röst och lyssna ordentligt på vad den vill bli så säger den helt klart att jag ska bli hemmafru.

Jag var glad, så kom jag på att jag var arg

Jag ville skriva ett ord idag men jag visste inte hur det stavades. Det är fruktansvärt frustrerande när det händer och jag känner mig hindrad. Och det värsta är att jag inte har det värst.
Så tänker jag på valet och alla jävla valfrågor som jag måste ta ställning till och jag blir bara irriterad på de där politikerna som tjänar för mycket pengar och på alla andra människor som tjänar för mycket pengar, när jag vet att det finns människor som hindras från att tjäna några pengar alls. Vilka människor som i praktiken blir funktionshindrade bestäms av hur samhället väljer att fördela sina resurser.


Så nu var det klart och ute, någon som tycker att jag hetsar upp mig för småsaker, JA!

Det ordet jag söker är när man spelar kort med sig själv. Jag kan fortfarande inte komma på hur det stavas. I vilket fall som helst klarade jag en sån idag. Då blev jag glad.

Återinvigning!

Min far har börjat blogga om hur det är att vara Björn (Rädda Björnen) och jag känner att jag inte kan vara sämre. Därför blir det idag återinvigning av bloggen och eftersom jag idag måste ta igen en hel veckas missat plugg så blir det ett citat som jag tycker är fint och som kanske peppar igång mig till lite plugg.

Det som gör dig till dig och mig till mig,

ett föränderligt fenomen som framträder i möten mellan oss.

Vem vi är blir ett fenomen som vi inte kan mäta,

slå fast eller slutgiltigt bestämma.

I genuiuna mellanmänskliga möten framträder vi för varandra som Någon,

och endast då blir det uppenbart vem vi är.

Nu till pluggandet!!