- Ut och se världen
- Flytta till någon annan plats där det finns nya grejer att upptäcka
- Att Sthlm ska bli gratis igen, så som den är under sommaren (jag menar, det är väl på hösten när allt är trist och grått som vi behöver gratissaker.)
- Äta en stor fet glass
- Bli pigg
- Sluta vara trött
- Cykla
- Göra någonting som blir någonting. Inte bara göra för görandets skull.
- Gå och se på teater.
tisdag, september 30, 2008
Jag vill:
fredag, september 26, 2008
Bra start på dagen
Klockan ringer 8.00, mobilen sätts på och ett sms kommer in i mitt liv. Och det är inte det där tråkiga smset från mamma där det står vad det ska bli för mat eller från någon trist kompis som ställer in ett möte. Nej det är från BJ, min vän som skriver:
Att våga är ett förlora fotfästet en stund. Att inte våga är att förlora sig själv. Läste detta precis och tyckte att det var gudomligt smart.
Troligen så är det svårt att vakna till ett finare sms. Detta sms får mig nästan att bli lite religiös.
Så fotsätter dagen med att jag går upp och äter frukost och sedan sätter mig här vid datorn. Läser Tones blogg där hon har skrivit följande:
Jag vet att jag har klagat mycket på senaste men jag ska sluta vara en sån bitterfitta.
Jag ska vara mer som Lovisa.
Jag vill bli Lovisa när jag bli stor.
Hon känns som min ultimata motsats på ett sätt.
Hur mycket jag än vill säga till Tone att hon är fin som hon är och duger alldeles utmärkt, så blir jag smickrad. Och jag tar åt mig. Tänk att det finns någon där ute som vill bli som jag. Det är nästan som att jag har en egen fanclub.
Detta har alltså hänt bara på dom drygt två första timmarna jag har varit vaken. Det känns som en fin dag, fredag den 26 september.
Att våga är ett förlora fotfästet en stund. Att inte våga är att förlora sig själv. Läste detta precis och tyckte att det var gudomligt smart.
Troligen så är det svårt att vakna till ett finare sms. Detta sms får mig nästan att bli lite religiös.
Så fotsätter dagen med att jag går upp och äter frukost och sedan sätter mig här vid datorn. Läser Tones blogg där hon har skrivit följande:
Jag vet att jag har klagat mycket på senaste men jag ska sluta vara en sån bitterfitta.
Jag ska vara mer som Lovisa.
Jag vill bli Lovisa när jag bli stor.
Hon känns som min ultimata motsats på ett sätt.
Hur mycket jag än vill säga till Tone att hon är fin som hon är och duger alldeles utmärkt, så blir jag smickrad. Och jag tar åt mig. Tänk att det finns någon där ute som vill bli som jag. Det är nästan som att jag har en egen fanclub.
Detta har alltså hänt bara på dom drygt två första timmarna jag har varit vaken. Det känns som en fin dag, fredag den 26 september.
torsdag, september 25, 2008
Ses när vi ses
Jag skulle säga hejdå till en vän och utbytte frasen "Vi ses när vi ses". En fras som kan läggas lite olika i munnen .
Jag har tänkt på den här meningen och funderat över om det var så i livet, hur det skulle funka. Att man bara sågs när man sågs. Inga möten fick bokas in, inga platser fick bestämmas utan man sågs när man sågs. Alltså det enda sättet att mötas var att man stötte på varandra på stan.
Då tänker jag att man själv skulle gå omkring och göra det man tycker allra bäst om. Inte behöva kompromissa med andra om vad som skulle göras. Så när man går runt och gör det man tycker om så träffar man människor, troligen skulle man få fler kontakter. Troligen skulle dessa bara vara ytliga då man inte skulle kunna bestämma ett möte och ses igen. Utan man får ses när man ses.
Så tänker jag också att vad tråkigt att man inte skulle få prova på nya saker, mycket jag gör kommer sig ju av att jag har vänner som gör det. Som bjuder med mig. Om man är en person som inte vågar utmana sig och göra nya grejer kommer det ju sluta med att man bara gör en sak. Trist kan jag tänka.
Men det vore lite roligt att pröva på någon gång.
Jag har tänkt på den här meningen och funderat över om det var så i livet, hur det skulle funka. Att man bara sågs när man sågs. Inga möten fick bokas in, inga platser fick bestämmas utan man sågs när man sågs. Alltså det enda sättet att mötas var att man stötte på varandra på stan.
Då tänker jag att man själv skulle gå omkring och göra det man tycker allra bäst om. Inte behöva kompromissa med andra om vad som skulle göras. Så när man går runt och gör det man tycker om så träffar man människor, troligen skulle man få fler kontakter. Troligen skulle dessa bara vara ytliga då man inte skulle kunna bestämma ett möte och ses igen. Utan man får ses när man ses.
Så tänker jag också att vad tråkigt att man inte skulle få prova på nya saker, mycket jag gör kommer sig ju av att jag har vänner som gör det. Som bjuder med mig. Om man är en person som inte vågar utmana sig och göra nya grejer kommer det ju sluta med att man bara gör en sak. Trist kan jag tänka.
Men det vore lite roligt att pröva på någon gång.
onsdag, september 24, 2008
Miss
Här sitter jag, lite småtrött då det var en sen kväll igår och tidig morgon idag (jag måste verkligen lära mig att säga nej så det slipper bli såhär) och funderar över livet, tittar i kalendern och tänker på framtiden. Vecka 39 ligger upp samtidigt som jag håller på med lite grejer på datorn och helt plötsligt ser jag, jag har missat höstdagjämningen!! Den var i måndags och jag missade den (om jag hade varit i danmnark hade jag missat Jeavndogn och i StorBrittanien Autumnal Equinox). Sen kommer jag på att jag inte riktigt vet vad det är. Är det när natt och dag är lite långa? Kommer det alltså från och med nu vara längre natt än dag? Kommer den största delen av nygnet var mörkt? Jag vet inte, finns det någon där ute som inte missade dagen och/eller vet vad den innebär?
Sen vill jag bara påpeka att det inte stör mig om det är så att det kommer vara mörk hela tiden, jag trivs med det för jag tycker att när det är mörkt ute så kan man själv som människa lysa upp tillvaron. Det finns dom som förlikar sig med mörkret och går in i någonslags gråskala. Men jag ska lysa!!
Sen vill jag bara påpeka att det inte stör mig om det är så att det kommer vara mörk hela tiden, jag trivs med det för jag tycker att när det är mörkt ute så kan man själv som människa lysa upp tillvaron. Det finns dom som förlikar sig med mörkret och går in i någonslags gråskala. Men jag ska lysa!!
måndag, september 22, 2008
Working Weekend
Helgen började lördag 07.00. Upp och iväg till båten som gick klockan 09.00. Dom tre relativt korta timmarna på båten virkade jag början till en sjal (den är nu klar och fin). Väl framme på bildö blev det tre timmar, också dessa relativt korta, med mat, promenad och ta det lungt tid.
15.00 började arbetet, servera på ett bröllop. Det var tufft och jobbigt men väldigt kul.
23.00 har jag och Ersson lite tid för att prata, jag tänker att nu har jag varit uppe i 16 timmar och känner mig fortfarande väldigt pigg. Det hör inte till vanligheterna att jag kan hålla mig pigg så länge.
02.00 när jobbet är slut så känner jag att bara jag får i mig något att äta så kan jag fan jobba lite till (där ljög jag lite för mig själv, men det kändes så).
Söndagen däremot blev seg, upp vid 9 för att äta frukost och sen en bussresa hem där det bumpade så mycket att jag nästan inte kunde virka. Hem och bara sitta apatisk och titta på tv. Jag har idag ont i muskler det var länge sedan jag hade ont i, muskler jag inte riktigt visste att jag hade. Jag har även 2000 myggbett, jag som trodde att sommaren var över men så verkar det ju inte vara ute på blidö.
I vilket fall som helst har det varit en trevlig helg, mysig men jobbig så att säga. Nästa Weekend blir det värre, mer jobb och mindre sömn. Men det kommer jag klara galant!
15.00 började arbetet, servera på ett bröllop. Det var tufft och jobbigt men väldigt kul.
23.00 har jag och Ersson lite tid för att prata, jag tänker att nu har jag varit uppe i 16 timmar och känner mig fortfarande väldigt pigg. Det hör inte till vanligheterna att jag kan hålla mig pigg så länge.
02.00 när jobbet är slut så känner jag att bara jag får i mig något att äta så kan jag fan jobba lite till (där ljög jag lite för mig själv, men det kändes så).
Söndagen däremot blev seg, upp vid 9 för att äta frukost och sen en bussresa hem där det bumpade så mycket att jag nästan inte kunde virka. Hem och bara sitta apatisk och titta på tv. Jag har idag ont i muskler det var länge sedan jag hade ont i, muskler jag inte riktigt visste att jag hade. Jag har även 2000 myggbett, jag som trodde att sommaren var över men så verkar det ju inte vara ute på blidö.
I vilket fall som helst har det varit en trevlig helg, mysig men jobbig så att säga. Nästa Weekend blir det värre, mer jobb och mindre sömn. Men det kommer jag klara galant!
torsdag, september 18, 2008
Jag kan inte säga nej
Det blev inte bara måndagen som blev sen, nu har jag varit ute och rumlat varje kväll. Det börjar ta ut sig i trötthet må jag säga. Men det är inte för inte, jag har haft en väldigt rolig vecka.
Måndag vet ni ju redan vad som hände, tisdag var det som vanligt teater och det blir lite sent då vi inte var därifrån förän vid 22. Onsdagen var jag och såg tre systrar på stadsteatern, bra skit, gå och se! Sen åkte jag, fortfarande med tårarna i ögonen då jag inte hade hunnit gråta klart till Hornstull där det satt ett gäng fina människor som firade att Rasmus fyllde 19 år.
Där hade det absolut räckt för mig, på torsdagen var jag trött, kände mig sjuk och längtade efter en kväll hemma. Men så skulle ju The Mudders spela på buss 819 ute på Tyresö och jag överlade med migsjälv och kom fram till att detta skulle jag aldrig få uppleva igen. Så jag, Amanda och EmmaCalle tog bussen från Gullmars ut till Trollbäckens centrum och jag måste säga att det var länge sedan jag hade så roligt. Skrattattackerna avlöste varandra, den första kom redan när jag steg av bussen och såg det fina centrumet. Tröttheten visade verkligen sin rätta sida hos mig. Och spelningen var så jävla bra, trodde att det skulle vara dödsmetall men det var det inte, jag fick till och med en skiva! Alltså inget jag ångrar.
Men idag ska jag ta det lungt, åka och luncha med Amanda och sen hem och sussa sött!
Måndag vet ni ju redan vad som hände, tisdag var det som vanligt teater och det blir lite sent då vi inte var därifrån förän vid 22. Onsdagen var jag och såg tre systrar på stadsteatern, bra skit, gå och se! Sen åkte jag, fortfarande med tårarna i ögonen då jag inte hade hunnit gråta klart till Hornstull där det satt ett gäng fina människor som firade att Rasmus fyllde 19 år.
Där hade det absolut räckt för mig, på torsdagen var jag trött, kände mig sjuk och längtade efter en kväll hemma. Men så skulle ju The Mudders spela på buss 819 ute på Tyresö och jag överlade med migsjälv och kom fram till att detta skulle jag aldrig få uppleva igen. Så jag, Amanda och EmmaCalle tog bussen från Gullmars ut till Trollbäckens centrum och jag måste säga att det var länge sedan jag hade så roligt. Skrattattackerna avlöste varandra, den första kom redan när jag steg av bussen och såg det fina centrumet. Tröttheten visade verkligen sin rätta sida hos mig. Och spelningen var så jävla bra, trodde att det skulle vara dödsmetall men det var det inte, jag fick till och med en skiva! Alltså inget jag ångrar.
Men idag ska jag ta det lungt, åka och luncha med Amanda och sen hem och sussa sött!
Den Dynamiska Duon
IDAG GÖR VI BRO CENTRUM OSÄKERT!!!Jag tycker att bilden är så snygg och visste inte riktigt hur jag skulle få in den i bloggen, därav detta kanske för er vanliga människor ett otroligt konstigt inlägg. Men jag vill bara att alla ska se hur snygga vi är.
Och sen vill jag bara säga till polisen att det är inte riktiga pistoler vi har och vi ska bara äta och handla garn i bro, inget mer.
Och sen vill jag bara säga till Amanda, eller egentligen ställa en fråga till henne. *hosthost* (Lovisa tar här på sig sin programledarröst, ljuset i hallen släcks och en spottlight riktas mot henne och mot dig Amanda) Från vilken bok kommer titeln? Fel svar på frågan kommer leda till att jag byter ut dig på bilden mot typ...nån annan!!
onsdag, september 17, 2008
TeaterTampone
Igår hade Tampone sin första fotografering. Dom ringde från Dns PåStan i måndags och ville göra ett repotage om oss, unga tjejer påväg upp mot skyarna. Så på tisdag eftermiddag infann vi oss i en fotostudio på söder för att sedan ta en fika med den ursnygga reportern och prata om våra planer. Så på torsdag får ni hålla utkik efter oss!Nu ljög jag. Vi tog fotton men inte fan var det för att vara med i någon tidning. Fast det blev några fina kort och reklam som reklam, även om det bara är i min blogg. Jag har väl på ett ungefär lika många läsare som PåStan skulle jag kunna tänka mig.
Så allihopa: Prellboka luciahelgen! TeaterTampone är något man inte vill missa!
tisdag, september 16, 2008
Måndagsfest
När man jobbar om helgerna får man se till att rumla runt på måndagar.
Det var den allmäna stämningen som rådde igår i min kompiskrets. Det började med att jag Empan och Amanda skulle gå på SugarBar för att Rasmus kompis Henrik hade fixat artister som skulle spela där. Kul tänkte jag och var såklart på.
Så ringer Ersson och säger att hon är sugen på att ta en öl, jag säger att va fan, följ med! Det slutar med att vi åker in lite tidigare till stan, fikar och träffar Suzzie som också är festsugen för att hennes pojkväns kompis brosa spelar på Mossebacke.
Efter mycket hit och dit slutar det med att Ersson och Suzzie åker till Mossebacke och jag väntar på Empan och Amanda för att sedan gå till SugarBar.
SugarBar var ett mysigt litet ställe, vi drack varsin öl och sen var det dags för spelningen. Det var en musikstil som kallas Noice, inte min smak så att säga. Men jag ska inte förkasta den, från och till såg jag det fina i musiken men för det mesta mådde jag lite halvbra av den. Som tur var tog den slut och livet blev som vanligt igen (bara om musiken så måste jag flika in att jag inte tycker att livet ska vara som vanligt jämt, att man måste smaka på allt och ibland tycker man att det är äckligt, ibland tycker man att det är gott. Jag ska ge Noice ännu en chans när jag är redo).
Slutsatsen är i vilket fall som helst att Stockholm verkar ha rätt mycket att bjuda på även på måndagar, något som jag varit omedvten om tills nu.
Det var den allmäna stämningen som rådde igår i min kompiskrets. Det började med att jag Empan och Amanda skulle gå på SugarBar för att Rasmus kompis Henrik hade fixat artister som skulle spela där. Kul tänkte jag och var såklart på.
Så ringer Ersson och säger att hon är sugen på att ta en öl, jag säger att va fan, följ med! Det slutar med att vi åker in lite tidigare till stan, fikar och träffar Suzzie som också är festsugen för att hennes pojkväns kompis brosa spelar på Mossebacke.
Efter mycket hit och dit slutar det med att Ersson och Suzzie åker till Mossebacke och jag väntar på Empan och Amanda för att sedan gå till SugarBar.
SugarBar var ett mysigt litet ställe, vi drack varsin öl och sen var det dags för spelningen. Det var en musikstil som kallas Noice, inte min smak så att säga. Men jag ska inte förkasta den, från och till såg jag det fina i musiken men för det mesta mådde jag lite halvbra av den. Som tur var tog den slut och livet blev som vanligt igen (bara om musiken så måste jag flika in att jag inte tycker att livet ska vara som vanligt jämt, att man måste smaka på allt och ibland tycker man att det är äckligt, ibland tycker man att det är gott. Jag ska ge Noice ännu en chans när jag är redo).
Slutsatsen är i vilket fall som helst att Stockholm verkar ha rätt mycket att bjuda på även på måndagar, något som jag varit omedvten om tills nu.
torsdag, september 11, 2008
HöstFörkylning
Det är något speciellt med höstan, folk börjar snora och hosta som på beställning. Jag tror inte att det är för att dom egentligen är förkylda, jag tror att det är för att dom ska ha en anledning att sitta hemma och mysa. Jag har haft det på känn ett tag att förkylningen snart kommer drabba mig med. Folk i min närhet har snorat och hostat på mig. Men jag har varit motståndskraftig och druckit en jävla massa ingefärs te för att hålla basillerna borta.
Idag kände jag dock att det kanske var dags, halsen gör ont, huvudet ömmar och jag är allmänt seg. Och så fick jag min lönespecifikation där jag märkte att jag betalar väldigt mycket skatt, det känns skönt för om nu förkylningen går över till något värre så kan jag utan dåligt samvete gå och få lite gratis sjukvård.
Så nu är jag redo, redo att möte Förkylningen!
Idag kände jag dock att det kanske var dags, halsen gör ont, huvudet ömmar och jag är allmänt seg. Och så fick jag min lönespecifikation där jag märkte att jag betalar väldigt mycket skatt, det känns skönt för om nu förkylningen går över till något värre så kan jag utan dåligt samvete gå och få lite gratis sjukvård.
Så nu är jag redo, redo att möte Förkylningen!
tisdag, september 09, 2008
Simhallen
Jag var och simmade igår, i Sundbybergs simhall. Och där må ni tro att dom har gjort om. Fast allt var ändå sig likt.
Den största skillnaden var dörrarna. Eftersom att jag har varit i Sundbybegs simhall ändå sedan jag var en lite flicka så kommer jag ihåg hur jag våndades över att dörrarna var så tunga. Där kunde man stå, hade duschat klart och ville springa ut och hoppa ner i bassängen. Men där var dörren, den var så tung, golvet var så halt och jag var så liten att det verkligen inte gick att få upp den. Och så var ju såklart mamma/fröken sega och kom inte när man ropade utan stod kvar i duschen alldeles för länge.
Nu är dörrarna automatiska, man bara går emot dom och så öppnas dom. Det här tänker jag är både bra och dåligt. Det är skönt att inte behöva putta upp dörrarna eftersom jag fortfarande tycker att dom är tunga men jag tänker på barnen, dom kan ju nu bara springa ut utan sina föräldrar... Hoppas att folk har pli på sina barn.
Dom hade även bytt radiostation, det var inte längre lugnafavoriter. Synd tycker jag, hoppas att detta med bytet bara är en tillfällighet. Lugnafavoriter ska det vara när man simmar.
Det var skönt att simma i vilket fall som helst, lite höstigt tycker jag.
Den största skillnaden var dörrarna. Eftersom att jag har varit i Sundbybegs simhall ändå sedan jag var en lite flicka så kommer jag ihåg hur jag våndades över att dörrarna var så tunga. Där kunde man stå, hade duschat klart och ville springa ut och hoppa ner i bassängen. Men där var dörren, den var så tung, golvet var så halt och jag var så liten att det verkligen inte gick att få upp den. Och så var ju såklart mamma/fröken sega och kom inte när man ropade utan stod kvar i duschen alldeles för länge.
Nu är dörrarna automatiska, man bara går emot dom och så öppnas dom. Det här tänker jag är både bra och dåligt. Det är skönt att inte behöva putta upp dörrarna eftersom jag fortfarande tycker att dom är tunga men jag tänker på barnen, dom kan ju nu bara springa ut utan sina föräldrar... Hoppas att folk har pli på sina barn.
Dom hade även bytt radiostation, det var inte längre lugnafavoriter. Synd tycker jag, hoppas att detta med bytet bara är en tillfällighet. Lugnafavoriter ska det vara när man simmar.
Det var skönt att simma i vilket fall som helst, lite höstigt tycker jag.
onsdag, september 03, 2008
Idag mötte jag...
...Richard Wolf i ett väntrum på östermalm.
Först vill jag bara berätta lite om mitt förhållande till Richard (jag tycker vi skippar efternamnet, även fast Wolf alltid är Wolf så blir det mer personligt med Richard). Jag har troligen drömt en hel del om Richard, det är nämligen så att en av mina bästa ljudböcker läses upp av honom (Montecore, en unik tiger). Det här betyder alltså att Richards röst väldigt ofta har varit den sista jag har hört innan jag somnat, därav drömmandet. Jag kommer dock inte ihåg att jag någongång har drömt om honom, men man kan ju inte komma ihåg allt.
Jag har även för mig (detta kan jag mycket möjligt ha drömt) att Richards röst är den rösten som flest svenskar skulle vilja somna till, detta är ett minne jag har från högstadiet. Det skulle även kunna vara så att svenskarna tyckte någon annan men jag tycket Richard. Det här är alltså lite difust.
När jag nu har tänkt på Richard ett tag så har jag nog bara en relation till hans röst, jag kommer mycket väl ihåg hans sommarprat från förra sommaren men jag kan inte säga på rak arm vad jag har sätt honom någonstans på tv eller teater. Men idag mötte jag honom alltså ansikte mot ansikte.
Jag sitter i väntrummet och väntar, löser en sudukko (jag klarade den inte) då jag i ögonvrån ser en väldigt lång man. Jag tittar upp och ser att den långa man är Richard, han har på sig helsvarta kläder förutom jackan som är lite grå tror jag. Sjuksköterskan kommer ut och blir förvånad över att Richard är där, hon trodde nog att han skulle komma en annan dag. Hon säger "har du varit ute och anmält dig i receptionen?" Richard svarar "Nej". (Tanke 1:Tror han att han inte behöver anmäla sig för att han tänker att receptionisten ser att det är jag och skriver in mig utan att jag behöver säga något).
Richard går och anmäler sig (Tanke 2: Säger han: "Hej, jag heter Richard Wolf och ska på läkarbesök" så som jag och vilken annan människa som helst skulle gjort eller går han fram till receptionisten och antar att hon vet vem han är (jag tjyvlyssnade lite och hörde inget namn men man vet aldrig...))
När Richard kommer tillbaka så ringer hans telefon och hans röst ekar i det lilla väntrummet när han svarar (Tanke 3: Gud vad det måste vara jobbigt att ha en sån mörk och stark röst att alla kan höra allt vad han säger, han kan ju typ aldrig ha ett privat samtal ute på stan).
Sen så går jag in till läkarn och försvinner ur Richards liv som en av många andra som försvinner ur hans liv. Men Richard kommer alltid att finnas i mitt och jag tycker att han är värd att skrivas om, därav detta långa inlägg. Tack Richard för att din röst förgyller min tillvaro!
Först vill jag bara berätta lite om mitt förhållande till Richard (jag tycker vi skippar efternamnet, även fast Wolf alltid är Wolf så blir det mer personligt med Richard). Jag har troligen drömt en hel del om Richard, det är nämligen så att en av mina bästa ljudböcker läses upp av honom (Montecore, en unik tiger). Det här betyder alltså att Richards röst väldigt ofta har varit den sista jag har hört innan jag somnat, därav drömmandet. Jag kommer dock inte ihåg att jag någongång har drömt om honom, men man kan ju inte komma ihåg allt.
Jag har även för mig (detta kan jag mycket möjligt ha drömt) att Richards röst är den rösten som flest svenskar skulle vilja somna till, detta är ett minne jag har från högstadiet. Det skulle även kunna vara så att svenskarna tyckte någon annan men jag tycket Richard. Det här är alltså lite difust.
När jag nu har tänkt på Richard ett tag så har jag nog bara en relation till hans röst, jag kommer mycket väl ihåg hans sommarprat från förra sommaren men jag kan inte säga på rak arm vad jag har sätt honom någonstans på tv eller teater. Men idag mötte jag honom alltså ansikte mot ansikte.
Jag sitter i väntrummet och väntar, löser en sudukko (jag klarade den inte) då jag i ögonvrån ser en väldigt lång man. Jag tittar upp och ser att den långa man är Richard, han har på sig helsvarta kläder förutom jackan som är lite grå tror jag. Sjuksköterskan kommer ut och blir förvånad över att Richard är där, hon trodde nog att han skulle komma en annan dag. Hon säger "har du varit ute och anmält dig i receptionen?" Richard svarar "Nej". (Tanke 1:Tror han att han inte behöver anmäla sig för att han tänker att receptionisten ser att det är jag och skriver in mig utan att jag behöver säga något).
Richard går och anmäler sig (Tanke 2: Säger han: "Hej, jag heter Richard Wolf och ska på läkarbesök" så som jag och vilken annan människa som helst skulle gjort eller går han fram till receptionisten och antar att hon vet vem han är (jag tjyvlyssnade lite och hörde inget namn men man vet aldrig...))
När Richard kommer tillbaka så ringer hans telefon och hans röst ekar i det lilla väntrummet när han svarar (Tanke 3: Gud vad det måste vara jobbigt att ha en sån mörk och stark röst att alla kan höra allt vad han säger, han kan ju typ aldrig ha ett privat samtal ute på stan).
Sen så går jag in till läkarn och försvinner ur Richards liv som en av många andra som försvinner ur hans liv. Men Richard kommer alltid att finnas i mitt och jag tycker att han är värd att skrivas om, därav detta långa inlägg. Tack Richard för att din röst förgyller min tillvaro!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
