Snart 27

Idag har jag gjort vuxensaker. Så som att betala hyra, öppna ett sparkonto och sätta in pengar där, samla ihop alla mina viktiga papper som bara lång slängda på mitt rum till en fin lite hög och även skaffa fram en mapp till denna lilla hög. Jag hittade även en liten bok som jag fram till idag inte har använt, nu skriver jag in inkomster och utgifter i den.
Det knackar någon på min dörr gott folk, det är Lovisa 27 år som kommer på besök. Men jag tänker inte öppna åt henne, jag ser ju genom kikhålet att det är hon och vägrar att släppa in henne. Istället sätter jag mig och nördar omkring på ansiktsboken. Hon kan få stå därute och vänta, i alla fall två månader till.
Men jag känner att snart ska hon inte behöva stå därute och frysa, mer och mer tyder på att det snart är dags att släppa in henne. Det är inte bara dagens händelser som tyder på detta.
I helgen bestämde jag mig för att jag ville plugga till våren, inte heltid men någon dag i veckan för att hålla min hjärna igång. Igår så tvättade jag mina kuddar och mitt täcke frivilligt, alltså mamma behövde inte säga åt mig utan jag föreslog detta. Jag funderar på att skaffa icakort så jag får bonus när jag handlar mat.
Fast inte kommer jag släppa taget om Lovisa barnrumpan. Hon kommer nog aldrig behöva stå utanför min dörr, jag kommer nog bara slänga in henne i garderoben ibland,alltid ha henne när till hands.

Det lilla extra

Den här helgen, eller egentligen allt som har hänt den här helgen, har innehållit det där lilla extra. Det man så ofta letar efter men aldrig hittar för att man inte vet vad man letar efter. Gott folk, det var länge sedan ni fick en lista. Varsågoda!

Det lilla extra! Helgen vecka 43

1. Det var förfest! Men inte vilken som helst, det var trolleriförfest!
2. Det var lokalfest! Allstå det händer inte ofta nu för tiden. Kanske för att det verkligen kan misslyckas men så var ickefallet denna helg.
3. Det var tidsomställning! Det betyder att när man åkte från t-centralen klockan 3 och kom hem kvart över 2. (En timmes extra sömn).
4. Det åts frukost! Då tänker ni kanske att ja vadåååå, det händer ju typ bara varje dag. Men vi åt pannkaksfrukost. Mmmmmmmm va gott.
5. Jag gick hem från jobbet! Nu tänker ni kanske samma sak igen MEN JAG SÅG EN RÄV!! Här i solna, den sprang precis framför mig.

Det här har alltså slagits ihop till en helt underbar helg. Även fast jag har jobbat har den varit fruktansvärt bra. Imorse sträckte jag mig så långt som att säga att det var den bästa helgen på hela hösten. Vi får se om det fortsätter att stämma.

Tack alla medverkande!!

Konversation

I dagens samhälle kan man konversera på flera olika sätt. Det tycker jag är bra. Då jag utnyttjade den såkallade sms-konversationen i ett samtal som nog hade inneburit slagsmål om det hade skätt face-to-face.
Bakgrund: Jag sitter i Sthlm och har länge velat raka av mig håret. Amanad sitter i Falun och håller på att träna inför sin uppkörning som hon har på fredag.
Sms 1 Lovisa: Fråga: VILL du att jag ska snagga mig? Ja eller nej
Sms 2 Amanda: Nej! Jag är så avundsjuk på dina lockar! Let it grow! Men om du verkligen vill snagga så stödjer jag dig i ditt beslut och fortsätter umgås med dig i alla fall. Förutsatt att du har mössa på dig. Och att vi inte umgås ut bland folk.
Sms 3 Lovisa: Okej, om du kuggar uppkörningen låter jag Niclas raka av mitt hår.
Sms 4 Amanda: FY FAN VILKEN UTPRESSNING!!! Men sure, I'm in!
Så så gick det till. Nu vet ni gott folk vad som väntar er. Antingen får Amanda körkort och jag låter mitt hår växa. Eller så får Amanda inte körkort och jag rakar av mitt hår.

Vem ska bort?

En av systrarna är adopterad, vem tror du att det är och vad är din motivering?

Det vackraste

Det jag nu kommer att berätta hör inte till vanligheterna. Tror jag i alla fall. När jag tänker på det har jag svårt att tro på det så jag förstår om ni tror att jag ljuger. Men allt är sant.

Jag sitter på pendeltåget mellan sundbyberg och t-centralen. Det är inte överdrivet mycket folk men lite lagom. Bland flera sitter en Dam och läser en bok, hon sitter med ryggen mot mig. Snätt mittemot damen sitter en Kvinna. Dom sitter inte nära varandra men så nära att dom ser varandra och kan ha ögonkontakt.
Damen som läser boken börjar gråta. Kvinnan kommenterar på något sätt detta och Damen förklarar att boken är sorlig. Efter en halvminuts samtal säger Kvinnan: Vill du komma och sitta här bredvid mig? Damen tackar såklart ja och flyttar sig bort till Kvinnan. Dom två samtalar hela vägen till T-centralen där Damen säger hejdå och går av.

Jag kan tycka att möten är väldigt fint, när man ser ett förälskat par mötas eller ett barn som hoppar upp i famnen på farmor. Men det här slog allt. Det var så vackert att jag själv nästan började gråta. Och jag vet inte hur jag ska sluta detta inlägg, jag vill bara att sånt här ska hända oftare, spontana möten där man visar kärlek till en medmänniska.

The Man 2008

Påväg till jobbet i onsdagskväll ser jag honom, han kommer joggande emot mig. Jag stannar upp för det är inte vilken man som helst, det är Mannen 2008.
För det är inte så att han bara joggar, vem har tid med det i vårat samhälle? Nej, han har även hantlar i händerna och pratar i handsfree. Men det är inte nog med det här, han ser även otroligt bra ut. Inte det minsta svettig, håret ser perfekt ut och träningskläderna är av högsta kvalitet.
Troligen är han påväg till Brommaflygplats. Där väntar hans jetplan som tar honom till Tokeyo på endast 55 minuter. Det är Tokeyo han pratar med i handsfreen, han ska nämligen hålla en föreläsning där om att hitta sig själv och motverka stress i vardagen. Då måste det förberedas lite så att allt är klart när han anländer. För att direkt efter det bär det av till New York där hans lyxkrog ligger, den ska snart invigas och då måste såklart ägaren var på plats.
Men han hinner hem till middagen, där den gravida snygghustrun väntar och hon ska föda vilken dag som helst nu.
The Man 2008, vilken kille!

GratisMat

Namnen i berättelsen är påhittada för personernas säkerhet.
Per och Carl är hungriga och bestämmer sig för att gå och äta på en resturang/fik i Sthlms området. Deras vän Asil passar ett bord och deras grejer medans Per och Carl går bort mot den LÅNGA kön. I kön bestämmer dom vad dom vill ha för mat, hinner ångra sig 12 000 gånger. Tillslut är dom framme vid kassan och Per börja beställa.
P: Jag vill ha pannkakor!
Kassören, som är en man i sina bästa år svarar;
K: Hur många?!?
P: Ääääh, hur mycket kostar det och hur många kan man få?
K: HUR MÅNGA PANNKAKOR?!?
P: Jag vet inte, ta några stycken.
K:Pannkakorna är slut!
P: Jaha, ta en ciabatta med ost och skinka då.
Kassören går och hämtar en ciabatta med salami och fetaost, Per säger att det var inte en sån jag menade och kassören blir om möjligt ännu surare.
K: Var det bra så?!
P: Ja tack.
Kortbetalningen börjar och det funkar inte.
K: Nu har du förstört hela maskinen!!
Per frågar Calle om hon kan betala. Calle svarar ja. Men eftersom att Per har haft sönder maksinen så kan inte heller Calle betala. Kassören svär lite för sig själv och är allmänt otrevlig. Det slutar med att Per går bort till Asil som sitter ensam och Calle står kvar (berättaren märker här att Carl har bytt namn till Calle, det är bara för att hon är lite mer Calle).
Calle står och väntar och kassören säger:
K: Du kan sätta dig här och äta och betala sen.
C: Men mina vänner sitter ju där borta.
Tillslut får hon gå bort till sina vänner utan att ha betalt men sagt att hon skulle komma tillbaka. Under maten sitter Calle och våndas över detta, ska hon gå tillbaks eller smita.
Efter maten finns det alltså två vägar. Svänga till vänster och gå bort och betala eller sväga till höger över bron och smita iväg.
Calle går först av dom tre, tätt bakom följer Per som viskar "höger". Och Calle svänger till högar, hon går med snabba steg och tittar flera gånger snabbt över axeln för att se att dom inte är förföljda.
Men dom tre vännerna klarade sig och sensmoralen i denna historia lyder: Är du otrevlig mot dina kunder så kommer dom inte att betala.

Efterlängtad

Här sitter jag nu, mitt i min efterlängtade helg. Och hör och häpna, det blev inte bara en hemmakväll utan två.
Igår var det middag och film med pappa. Idag skulle det egentligen vara Tamponerep men då Emilie var sjuk blev det inställt. Jag hade då två val, att tagga till och parta eller ligga hemma själv. Jag valde det senare och det känns väldigt skönt.
Så nu sitter jag här och ska snart titta på meningslös tv och det står jag för. Det var så galet länge sen jag hade två hemmakvällar i rad, det känns otroligt behövligt. Jag kan inte med mer ord uttrycka hur bra jag mår av att inte göra någonting.
Jag tackar mig själv för att jag har sagt nej. Som min mamma brukar säga; Att säga nej till andra är att säga ja till sig själv!

JA!

En ny tid

Klockor är just nu den hetaste trenden ibland mina vänner. Är detta en fluga eller beror det på att vi nu lever i en ny tid? En tid där tiden flyttas om.

Det är ett faktum att mitt dygn har förändrats en del. Det är inte längre skola 9-16 måndag till fredag som gäller och vara ledig och hitta på roligheter fredag kväll till söndag. Nej nej nej!
Jag jobbar på helgerna, kvällarna och ibland på dagarna också. Och det börjar bli att varje kväll händer det roligheter.
Jag kände idag att det blev lite för mycket när jag blev medbjuden till att skaka rumpa på Babas. Jag ville ha min sköna hemma kväll, sitta och titta på tv och bara glömma vem jag var för en stund. Så ringde jag Amanda som lyckades övertala mig att nu, i våran nya tid så gör man som man vill. Jag kan ha en skön hemmakväll imorgoneftermiddag istället för ikväll.
Och kanske har hon rätt. Kanske är det så att vi som nu inte har 8-17 jobb, är nybakade studenter får planera våran tid precis som vi vill. Det är ju på kvällarna som det händer grejer, antigen jobbar man eller dansar man eller både och.
Så nu har jag precis tagit en 1 timmes tupplur för att orka med att först jobba och sen åka iväg och skaka!

Klockorna är förstås nödvändiga. För på klockor, till skillnad från digitaluren som finns på mobilen kan man inte se om det är dag eller natt. Där ser man bara att klockan är 11 till exempel. Och då får man helt enkelt känna efter i kroppen vad det är som ska hända klockan 11 och så gör man det bara.

Ljus i mörkret

Helgen har varit tuff och jobbig på solvalla. Men detta tänker jag förtränga.
Det jag kommer att minnas från helgen är tiden mellan 19 och 04 lördag till söndag.
Denna tid var party och kul. Jag levde ut migsjälv och sket i att tröttheten skrek efter mig. Jag pratade, dansade och mådde bra. Jag ordnade även ett vandrarhem för folk som bor för långt bort för sitt eget bästa. Jag och min syster hade inte mindre än fem gäster sovande hos oss, mysigt!
Jag kommer även komma ihåg tiden mellan 19 och 21 söndag. Då var Teater Tampone i sundbyberg. Det kanske inte blev sådär väldigt mycket teatersnack men det som skulle sägas blev sagt. Sen blev då även massa annat om livet och dess härligheter sagt. Fast det var skönt att få prata om det också.
Resten suddar jag ut.

Ibland är det som inte gör ont alls...

...det som blir allra farligast.
Citat Mårten.
Idag var det nämligen så att jag på min arbetsplats Solvalla råkade lägga armen på grillen.
"Aj" tänkte jag. Men sen gick det över och jag tänkte att det var inte så farligt, jag städar undan klart och så kyler jag lite när jag räknar kassan.
"Äh" tänkte jag. Det är ju högerarmen som är skadad och jag måste ju skriva när jag räknar, då funkar det inte att kyla, skit i det.
"Oj" tänkte jag. När jag kom upp till kontoret och skulle lämna över kassan så var det en stor blåsa på armen.

Min chef hjälpte mig så att jag fick på nån stor lapp med kylande gois på och en linda runt så att jag kunde cykla hem. Nu sitter jag här och det svider som fan, jag vågar inte ta av lindan men snart måste jag ducha...

I vilket fall som helst är nog slutsatsen att det som inte gör så ont i början blir rätt farligt, jag tänker bara på min läpp (se "den som alltid skadar sig" 7 maj 2008) som jag totalt tänkte ignorera men som gjorde ont och blev svullen flera dagar efteråt.
Så gott folk, gör ni illa er och det inte gör ont, TA TAG I DET DIREKT!!

Den hårfina skillnaden

Efter mitt jagvillhakorthårnu-infall i somras så har jag hela tiden haft i tanken att spara ut håret igen. Som jag har sagt har det varit snyggt men lite tråkigt att man inte kan göra något med det. Men det började se för hemskt ut, helt enkelt fult enligt min smak så klippa mig blev ett måste. Jag tänkte hela tiden att jag inte skulle klippa så mycket, enda fram tills dess jag satt i stolen, enda tills dess att frisören började klippa, enda tills dess att frisören säger "går det bra om det blir kort i nacken också?".
Så nu sitter jag här. Mitt på benen är längre än mitt hår på huvudet (detta gott folk ska åtgärdas imorgon, var ej oroliga). Vad hände tänker kanske ni. Jag tror att det blev ett missförstånd från min sida. Jag trodde att jag ville ha långt men när orden kom ut ur min mun sa dom något annat.

Annars så längtar jag något fruknansvärt efter en helg. Jag vill inte bara ha sovmorgon, jag vill inte bara ha en dag ledigt. Jag vill ha en fredagkväll, en lördag och en söndag. Det känns som att det var en evighet sen jag fick det här. Och det känns som en evighet tills jag kommer få det. Fast nu är det väl bara 8 dagar kvar. 8 dagar av hårt jobb, alldeles för mycket saker inbokade och alldeles för lite sömn (nej nu överdrev jag lite men det känns så).
Jag vet att jag klagar lite men jag tycker att helg är en mänskligrättighet (jag gick med i amnesty idag och hoppas att dom tar tag i det) och jag skulle bara vilja ge en varm applåd åt Amanda min vän som levde i sånt här jobbhelvete hela sommaren. Hur orkade hon? Jag vet inte.
I vilket fall som helst är jobbet skoj, på Ica iaf. Ser inte riktigt fram emot solvalla helgen. Tufft och trist. Men jag gör det bästa av situationen.

Och så blev det Okt

Idag är jag glad, fortfarande väldigt trött men glad. Livet känns fint.
Jag jobbade min första dag på Ica idag, det var väldigt trevligt och roligt. Det mådde jag bra av.
Sen var jag och beställde klipptid tills imorgon, det ska bli skönt att bli av med lite hår. Funderar på att inte alls spara ut det till långt igen. Får se hur det blir imorn helt enkelt.
Det regnar ute och det tycker jag är väldigt mysigt. Så nu ska jag flytta ut en lampa till balkongen, sätta på infravärmen och sen sitta där med en god bok (tusen strålande solar) och en kopp ingefärste (för förkylningen) och må sådär bra man kan må den första dagen i oktober.