Kvinnan som säger sig vara min mor

Min mamma kom just hem. Jag vill bara att ni som läser min blogg ska få en bild över hur jag har det här hemma.
Mamma kommer innanför dörren och börjar prata om vad det ska bli för mat, jag är för hungrig för att lyssna på vad hon säger. Så jag skrattar istället. Det tycker jag är ett väldigt fint sätt att förgylla vardagen med. Men det känns nästan som att jag har knarkat för att jag bara skrattar och skrattar. Då säger jag detta högt till min mamma och hon svara:
"Ja förstår du hur många gånger jag har varit orolig för att jag tror att du knarkar."
Jag svarar:
"Vadå, är du seriös?"
"Ja, jag har till och med frågat pappa vad han tror"
Jag tror inte på att det är sant men det visar sig att hon verkligen har frågat pappa.
"Ja men ena sekunden är du ju så himla glad och skrattar och i nästa får man inte ens prata med dig."
Vad jag vet så knarkar jag inte i alla fall. Men sen så kom mamma på att jag säkert bara är glad för att jag ska till göteborg snart och ha trevligt. Och som jag sagt förut, jag har helt enkelt inget mellanläge på mina känslor.

Kvinnorna jag lever med del 2

(för del 1 se 13 agusti 2008)

Jag bakade lussebullar igår och tydligen så väckte detta starka känslor hos min mor. Och hennes känslor väckte förvåning hos min lillasyster.
Mamma: Ni måste komma hit med era barn och baka såhär sen!
Linnea: Vadå? Kan man inte bara dumpa av dom här?
Det känns tryggt att hon troligen har några år kvar tills barnen kommer.

HEJ MITT VINTERLAND

Jag är så outgrundligt glad för att det är snö. Jag skiter i om det är storm också, jag mår så bra av att se ut och det är helt vitt.
Nu är det ju så att med det vita följer en del komplikationer. Jag stör mig inte så mycket på dom heller men en sak som kan vara lite jobbig det är halkan.
Redan i fredags halkade jag för första gången, stod rakt på ändan. Det var ingen som såg mig så därför var jag själv tvungen att skratta åt mitt elände. Jag ser det nu som att det finns två olika altenativ för hur vintern kommer att fortlöpa.
1. Det var min enda halka i år och det var skönt att få den avklarad.
2. Jag kommer att fortsätta halka en gång i veckan hela vintern.
Vi får se vad som händer helt enkelt.
Jag har i vilket fall som helst lärt mig att sticka sockor, så även om jag fortsätter att halka som kommer jag att vara varm.

Helt sjukt

Såhär:
Först jobbar jag nu i helgen
Sen åker jag till Göteborg helgen efter det
Så jobbar jag en helg till
Och så åker jag till Göteborg igen helgen efter det
Och sen så jobbar jag en helg till
OCH SEN ÄR DET JULAFTON!! HELT SJUKT!!

I vilket fall som helst så har jag förstått att det inte är sommar längre. Det har visats mig en hel del tecken
1. Mitt hår på armarna har blivit mörkt/min hud på kroppen har blivit ljus
2. Mitt hår på huvudet har blivit längre/mitt hår på benen har blivit längre
3. Dom har satt tomtar på alla brödförpackningar
4. Vi säljer julmust, julskum och saffran i mängder.
5. Det börjar bli minusgrader
6. Jag måste sätta på mig massor av kläder när jag går ut (om detta beror på att det börjar bli minusgrader eller att jag har långt hår på benen som måste döljas vet jag ej)
7. Mamma har köpt julkalendern till mig. Och jag kommer få öppna alla luckor för tydligen har Millie blivit för stor (jag vet att hon kommer komma krypandes och vilja öppna varannan när det närmar sig)

Ja, som ni märker så har årstiderna förändrat även mig. Jag inser nu att det snart börjar bli jul och att det är god tid att börja tänka på julklappar.

Människor

Det har varit en period då jag har mött väldigt många intressanta och roliga personer. Det var ju italienaren som trodde att vi var bästa vänner för att jag kom och satte mig vid hans bord på Burger King. Vi pratade om Stockholm och hur kallt det var och vart man ska åka på semster. Så var det mannen som började med att förolämpa mig när jag stod och läste på banden ner till blåa linjen men som sedan visade sig vara en hyvenskarl som jag gärna skulle träffat igen. Och så alla som kommer och handlar på jobbet. Man får en liten glimt av dom varje gång och ju mer man träffas ju mer vågar dom berätta.
Idag så var det en kille inne som är lite utvecklingstörd, han handlar aldrig utan har bara pantkvitton med 1 kr som han vill ha. Han har svårt att prata så man hör nästan inte vad han säger. Men idag pratade han med mig.
Killen: Jag ska se på fotbollsgalan i globen idag.
Jag: Oj vad roligt, jag ska nog se den på tv men det måste ju vara mycket roligare att se den i globen.
Killen: Ja
Jag: Du får hälsa alla fotbollsproffs från mig då!
Killen skrattar.
Precis när han är påväg att gå vänder han sig om i dörren och säger: Jag ska ha kostym på mig, jag kommer att vara så fin!
Så går han. Och jag ler. Och jag vet att han kommer tillbaka och då ska jag fråga vilka han träffade.
Det är väl kanske därför jag trivs så bra på jobbet. För att jag tycker om att möta människor, samtala med dom och få små ögonblick som är underbara. Det känns fint.

Furuviken

Idag var en rolig dag på jobbet. Det roligaste hände rätt sent då jag var trött och glad.
En man ska handla i min kassa, med sig har han även en tjej, troligen var dom någotslags par.

(bara lite förfakta: Där jag jobbar heter Ica Furuvik då han som äger butiken heter Ingmar Furuvik)
Mannen frågar: Har ni något att göra med djurparken furuvik?
Lovisa: Nej (börjar redan här skratta) men vi kanske borde börja sammarbeta med dom, ha några djur här som man får klappa och...
Tjejen: ...och sen dödar vi dom och äter upp dom.

Jag fick ett hysteriskt skrattanfall och kunde inte ens få fram "226.50 tack". Men jag tror att dom var nöjda med sitt besök iallafall. Jag var nöjd!

Dom flesta olyckorna sker i hemmet

Jag nös just. Framför mig på bordet stod min kaffemugg. Jag nös så att huvudet slungades framåt. Jag slog kinden hårt i kaffemuggen. Det gjorde ont men kaffet är kvar i kroppen/koppen och tur är väl det.

Det här inlägget säger nog mer än vad ni tror, det berättar inte bara om min hemska upplevelse utan indirekt berättar den att jag har börjat få rutiner i min vardag. Rutiner som inte är så roliga att skriva om just för att det är rutiner.
Men det händer roliga saker, men dom är inte roliga nog att skriva om här för ni skulle tröttna. Som min goda vän sa så är nu det perfekta tillfället att åka bort och vara borta länge. För om man skulle ringa hem till någon i Sverige skulle det låta ungefär såhär:
"Jag jobbar, så var jag och såg ett bra band spela förra veckan. Och såg värsta bra teaterpjäsen."
Eller så skulle det i alla fall låta om man ringde hem till mig. Inget fel med det, jag trivs. Men det finns inte så mycket roligt att skriva om i bloggen. Ja, mer än hur jag nyss nyste och slog kindbenet i kaffemuggen då.

Yoghurt

Yoghurt Naturell
Mild Yoghurt Naturell
Mild Lättyoghurt Naturell
Ekologisk Mild Yoghurt Naturell
Ekologisk Mild Lättyoghurt Naturell
Mild Yoghurt Vanilj
Mild Yoghurt Honung
Mild Lättyoghurt Vanilj
Mild Lättyoghurt citron

"Jo, det finns en yoghurt med en annan smak men ni verkar inte ha den eller?"
"Älskling du vet vilken yoghurt jag vill ha och så tar du den här!!"
"Nej, jag behöver inte hjälp, jag står bara och funderar."

Ja men visst!

Det här med att säga nej har jag ju konstaterat både en och två gånger att det är en svår grej. Jag tror jag måste gå i någonslags terapi för att få hjälp med detta.
Det är nämligen så att jag håller på att göra om på mitt rum, det ser ut som helvete både där och i vardagsrummet där jag har slängt ut alla mina grejer. Jag har även lovat Emilie att sy örngott till hennes kuddar tills imorn. Jag hade även en lång lista på saker jag tänkte hinna med denna vecka men det mesta har blivit bortpriorieterat.
Så jobbar jag hela helgen och har tagit på mig pass så jag jobbar hela nästa vecka också. Därför tänkte jag att jag kanske ska byta bort min tid på torsdag (alltså idag) så att jag hinner göra klart allt och även får en ledig dag innan jobbmaratonet börjar. Jag smsade alla på jobbet men det var ingen som kunde, jag hade dock en liten kassaflicka kvar att fråga. Men precis då ringer My.
"Hej Lovisa, kan inte du börja lite tidigare imorgon för jag måste iväg på eftermiddagen?"
"Äääh, jag hade ju tänkt att inte jobba alls men....okej då"
Så det slutade alltså med att jag börjar klockan 13 istället för 16. Förhoppningsvis får jag dock gå 18 så att jag hinner iväg och titta på Ingela Bloms stand up klockan 19.
Summan av kardemumman:
Jag måste lära mig att säga nej.
Jag borde inte sitta här utan ta tag i mitt rum (Emma kommer btw förbi och hjälper mig så vi hinner nog!)
Typ alla på jobbet står redan i skuld till mig och jag kommer tvinga dom att ta mina pass när det verkligen krisar.

Långsommar

Jag ska säga det rakt ut: Jag tror fortfarande att det är sommar.

Det beror troligen på att jag inte har ändrat mitt sätt att leva nämnvärt från i somras. Och lite beror det nog på att det var en väldigt fin sommar som jag vill leva kvar i.
Men det här med att skolan aldrig började, känner inte ni andra också att det blir lite fel då? När skolan börjar ja då börjar även hösten. Men skolan har ju inte börjat ännu.
Det hjälpte inte ens att det blev kallt ute och jag tog fram mitt vintertäcke, hjärnan säger fortfarande sommar.
Jag har nog aldrig känt såhär tidigare då jag är en person som älskar hösten och vintern. Men det är ju inte det att jag vantrivs, jag tror bara att det är sommar. Det är ändå en rätt skön känsla att ha i kroppen så jag ska nog inte göra något åt den.
Men nu ska jag ut och sola så jag kommer åt dom bästa soltimmarna!