Det här med att säga nej har jag ju konstaterat både en och två gånger att det är en svår grej. Jag tror jag måste gå i någonslags terapi för att få hjälp med detta.
Det är nämligen så att jag håller på att göra om på mitt rum, det ser ut som helvete både där och i vardagsrummet där jag har slängt ut alla mina grejer. Jag har även lovat Emilie att sy örngott till hennes kuddar tills imorn. Jag hade även en lång lista på saker jag tänkte hinna med denna vecka men det mesta har blivit bortpriorieterat.
Så jobbar jag hela helgen och har tagit på mig pass så jag jobbar hela nästa vecka också. Därför tänkte jag att jag kanske ska byta bort min tid på torsdag (alltså idag) så att jag hinner göra klart allt och även får en ledig dag innan jobbmaratonet börjar. Jag smsade alla på jobbet men det var ingen som kunde, jag hade dock en liten kassaflicka kvar att fråga. Men precis då ringer My.
"Hej Lovisa, kan inte du börja lite tidigare imorgon för jag måste iväg på eftermiddagen?"
"Äääh, jag hade ju tänkt att inte jobba alls men....okej då"
Så det slutade alltså med att jag börjar klockan 13 istället för 16. Förhoppningsvis får jag dock gå 18 så att jag hinner iväg och titta på Ingela Bloms stand up klockan 19.
Summan av kardemumman:
Jag måste lära mig att säga nej.
Jag borde inte sitta här utan ta tag i mitt rum (Emma kommer btw förbi och hjälper mig så vi hinner nog!)
Typ alla på jobbet står redan i skuld till mig och jag kommer tvinga dom att ta mina pass när det verkligen krisar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Du ser, det är svårare än det låter att kunna säga nej..! Man har den där pockande jävla arbetsmoral-stressen hängandes över sig, hela tiden. Undermedvetet lurar det där, utan att man märker det, men man är egentligen alltid beredd att ställa upp om de skulle ringa. Man är beredd att säga ja under vilka omständigheter som helst nästan, även om det innebär att man får skära ned på sin fritid. Om man inte har ett riktigt bra försvar, typ "jag har ett flyg att passa" eller "jag har ett barn att föda" eller så. Men om man bara "inte har lust att jobba" eller "vill bara slappa och vara ledig" så är det inte godtagliga bortförklaringar. Så man motarbetar sig själv, man ställer upp för att man tror att nästa gång är det man själv som inte kan jobba, och då kommer någon annan att ställa upp för en. Men... det är inte ofta man får något sådant tillbaka, tyvärr.
Skicka en kommentar