Sista oktober

Tiden går snabbt när man har roligt. Snart är det vinter och jul och min födelsdag. Ser fram emot det, och snön oxå. I den här bloggen ser vi fram emot snön men i Lovisa cyklar bloggen då hatar vi snö.
En snöig bild på sundbybergs station

Igår var jag på stadsbiloteket. I tre timmar. Det var skönt att bara sitta där och få saker gjort, det kan vara så himla svårt att få saker gjorda här hemma när man vet att tvn är bara några steg bort och datorn är precis framför en. Jag fick saker gjorda i vilket fall som helst så nu känns det skönt. Dock kommer jag nog behöva ta en pluggdag imorgon med. Men jag jobbar bort allt nu så att jag kan ta ledigt från allt vad plugg heter i helgen.

Idag har man ju fått pengar oxå, känner mig stabil igen eftersom att jag hade 2 kronor kvar på mitt bankkonto.

Annars idag blir det mest bara träning. Om cirka en timma ska jag cykla iväg till sjukgymnasten och sen ikväll ska jag träna innebandy. Har haft en liten motivationssvacka vad gäller innebandyn men jag hoppas att det är tillbaka nu, motivation alltså.

Hammarby

Nu var det slut igen. Och när jag tänker tillbaka på säsongen så har jag svårt att tänka på någonting annat än dom där dumma jävlarna som förstör match efter match. Fast det ska man inte riktigt prata om.

Utan istället ska vi prata om Charlie, ÄNTLIGEN!!! Fan så vi har väntat på att få ett mål och så fick vi tre. Det var en skön match och jag tror att det är första och ända matchen fansen kommer att skrika "vi älskar domarn!".

Nämen det har varit en härlig säsong som vanligt, lite upp och ned men det är sånt man får ta. Och så till nästa år, då hoppas vi starkt på att hammarby köper in en stylist (vet inte om det stavas så menmen) så att spelarna får ordning på sina frisyrer.

Es05B teater

Dom senaste två dagarna har varit lycka. Lycka för att jag går i kanske världens bästa klass.
På torsdagen var det uppspel av Tre systrar som vi har jobbat med nu sen vi började skolan. Och alla var så jävla bra, vi har utvecklats otroligt mycket och jag blev helt känslotömd av att sitta där och titta på alla så jag grät på vägen hem. Jag sa åt mig själv, vänta tills du kommer hem men det gick inte.

På fredag kväll blev fick familj och vänner komma och titta på oss, förvånantsvärt många som kom så det blev helt fullt i vår lilla teater. Fika och mingel följde och sen bar det hem till min lokal för en lite klassfest. Jag kan ju iofs bara prata för mig själv men jag hade i alla fall väldigt trevligt och jag tror nog att alla andra oxå hade det.

Och nu är det slutproduktion nästa, efter höstlovet kommer vi att få veta vad för pjäs vi ska spela och sen så kör vi typ. Jag ser fram emot det. Väldigt mycket.

Nu är det dags för slutord.
Jag älskar er klassen :D

Lazy Crazy week

Bajsprojektet är slut och ett nytt har precis börjat. Med en Lazy week, vi börjar halv tio varje dag utom torsdag och tittar typ på film och har inga läxor alls :D Så nu är det dags att ta tag i saker som man inte hinner när det är mycket i skolan, typ projektarbete och filmkunskap. Jaaaa!
Samtidigt så kommer det bli lite Crazy week utanför skolan, ska snurra i en boll med BJ och ha klassfest :D

Ni vet när man har sådär ryck i ögat, typ som en blodådra eller nåt pulsar inne i ögat och det är superobehagligt. Jag har så mitt på näsan, jag blir tossigt som fan för nu har det hållt på i två dar och det tar kol på mig! Nån som vet hur man stoppar det.

Nu ska jag skriva projektlogg till min lärare och terra Bromma Carro på facebook för att hon inte skrev något roligt på min wall.

Lazy Crazy week here i come!

Kaffet i koppen är slut

Vilken helg det har varit, må jag säga. Det känns både i kroppen och huvudet. Jag är stört trött men jag har haft väldigt kul.
Helgen starade med cykling som fan, och sjukgymnastik, sen iväg på en mysig fika med Michaela på fredagkvällen och fortsatte på lördagmorgon med skola. Öppethus för föräldrar, min mamma följde med. Efter det var det direkt till hallonbergen som gällde för att spela match, gick inte så bra men det var roligt att spela på gamla hemmaplanen.
Hem duscha och iväg till skanstull för att parta hos Matilda. Jag och Michaela hade extremt kul med en kamera och fottade så många rumpor vi fick tag på. Det började nog med att min syster säger att min rumpa har blivit platt, jag säger detta, vi tar ett kort och sen fortsatte det bara.
Vaknar på söndag, äter frukost och sätter mig framför datorn och renskriver min bok i två timmar, lyfte bara rumpan en gång för att gå och hämta en banan. Åker och tittar på handboll, äter middag på söder och åker sedan ut till cirkus för att titta på Peter, min man :D

Nu sitter jag har och försöker färdigställa min helvetes äckliga bajsbok och det går inte bra någonstans. Jag vill bara gråta och kaffet i koppen är slut. Alla mina krafter med. Jag känner mig så jävla missnöjd med boken så jag vet inte vad jag ska ta mig till. Fy fan.
Jag ska berätta en sak för, det värsta jag vet är att visa halvbra grejer för folk. Jag får sån jävla ångest, det kan bara vara att en liten grej som att någon i klassen frågar om dom får läsa mina anteckningar från lektionen. Jag tycker att det är pinsamt och jobbigt för att jag är rädd för att det ska vara fel. Och just nu känns det så. Ångest för att det är halvbra och fel. Men det får bli som det blir. Det är rätt otroligt att jag kan skriva blogg egentligen. Men jag tror att jag tänker att ingen läser när jag skriver, att jag bara skriver till mig själv och sen har jag ingen press på att vara bra här heller. Förutom när Hanna påpekar alla mina stavfel då :p Och då ska jag säga att det jag skriver på datorn är ingenting emot vad jag skriver för hand, Hanna hade fått dåndimpen om hon skulle rättat min anteckningsbok.

Nu måste jag typ städa för det ser ut som fan i mitt rum, efter en sån här helg är det väl inte så konstigt kanske. Sprungit hit och dit utan att ha hunnit städa upp efter mig.

Tisdagar

Det har gått 8 tisdagar sen jag började skolan. På 4 av dessa står det absolut ingenting i min kalender. 4 tisdagar är alltstå helt tomma. På 2 står det "inlärningsmål" vilket betyder att jag har haft en läxa till denna dag. På 1 tisdag står det "föräldramöte 19.00", ett möte varken jag eller mina föräldrar gick på. På 1 tisdag står det "bastu 18-21" med ett stort fett strek över. Det här betyder att jag inte gjort något vettigt en enda tisdag. Det är jävligt skönt må jag säga.

Choklad

Världen vill mig ont, den vill att jag ska äta choklad.

Imorgon har jag haft sötsaksförbud i 8 veckor eller om du hellre vill det 2 månader. Det är lång tid, jag och Amanda slog fast det imorse. Vi slog även fast att det kortas ner, tiden alltså. Vi vill äta lussebullar på första advent så jag kommer sluta den 28 november (14 veckor) och Amanda kommer sluta den 2 december (12 veckor).
I vilket fall som helst har ju allting gått rätt fint hitils, det var lite jobbigt i början men jag stod emot suget och sen har det varit lungt sen dess. Det är mest så att man saknar att sitta framför en bra film med en godispåse eller att det känns jobbigt att tacka nej till bullar hemma hos farmor men annars har det gått fint. Jag var inte sötsugen.
Tills kanske för en vecka sen. Det började med att dom satte upp en reklam skyllt på vägen till skolan. Med reklam för kexchoklad. Kul, verkligen! Men jag tittade bort. Det slutade dock inte där, nu finns det även reklam för choklad på alla mina vägar hem från skolan oxå!!!! Och påväg till skolan är man ju inte så jävla sötsugen men hur fan tror ni att jag tänker när jag är påväg hem, trött och hungrig efter en lång dag i skolan?!?
Jag klarar mig dock hem, väl hemma letar jag efter något trevligt att äta och öppnar frysen. DÄR INNE STÅR DET CHOKLADGLASS!!! Aaaaaaaa!!!! Jag la mig ner på golvet och skrek ett tag, sen samlade jag mig och tog ett päron. Mmmmmmmmm va gott det är med päron.
Jag tror att jag är inne i en kris, lite mitt-i-krisen. Hoppas på att den går över till imorgon för just nu skulle jag lätt kunna måla om mina väggar helt bruna bara för att kunna slicka på dom och tänka att det är choklad.
Nu när jag ändå är inne på det här så kan jag skriva lite om alkoholen, jag kan säga att jag tänker inte så mycket på det, ignorerar dom idioterna som kommer med dumma komenterar (det kommer ett inlägg senare i höst med alla komentarer samlade) och tänker att dom är idioter helt enkelt. Jag skulle lätt kunna börja dricka igen för jag vet att jag kan ha kul utan alkohol och det var väl det som var meningen med projektet men jag har så kul utan alkohol och bakfylla att jag låter bli. Det kommer dock bli en räjält härlig fylla där den 29 november.

Måns

Jag kan säga såhär att jag gillade verkligen inte cara mia när den var med i melodifetivalen, inte heller måns selmerlöw. Men någonting har hänt. Linnea och Veronica hände. Dom sjunger den konstant och vi har den på alla våra upptagnings cd-skivar till matcherna. Detta gör att jag nu vill bli måns selmerlöw, jag och Veronica ska göra så gott vi kan för att röra oss exakt som måns. Det blir väl träningsläger och grejer, men fram tills dess har vi bestämmt att titta på måns, ofta. Så att vi lär oss liksom. Akta dig Måns för snart är jag och Veronica bättre på att vara dig än du!

http://www.youtube.com/watch?v=2F6QnaO5Eu0&mode=related&search=
http://www.youtube.com/watch?v=TN8J6ciIijg&mode=related&search=

Första beviset

Jag vet att ni har väntat och här är första bilden. Jag hoppas på fler men fotograferna är liite sega med att skicka bilderna.

Farmor, tåg och lördag

I går blev det att åka iväg till surahammar för att få lite vila från storstaden hos farmor. Det har varit skönt som tusan, man behöver sånt där ibland. Vi spelade yatzy, åt god mat och plockade svamp som var väldigt roligt förutom att min gångfart (som redan är på minus, jag går typ baklänges för att jag går så sakta) sänktes avsevärt med alldeles för stora stövlar och skog utan stig. Jag kom väldigt långt efter och var hela tiden rädd för att bli lämnad med älgarna.

Sen kom hemresan, tåg. Jag älskar tåg. Vet att jag har sakt det förut men det tåls att sägas många gånger. Jag älskar tåg. När jag vet att jag snart kommer att få åka tåg är det som att jag är nykär, jag har gått hela veckan och sett fram emot tågresan. Så när man står på stationen och ser tåget komma, då är jag lycklig. Själva tågresan är ju bara som att sitta på moln i himlet typ, synd bara att det tar knappt en timma. Om jag ska må riktigtriktigt bra ska tågresan vara minst 4 timmar.

Och ikväll är det lördag. Eller det har ju varit lördag hela dan men det jag menar är att det är lördagkväll snart. En del av mig vill ut och röja som fan, en väldigt stor del av mig. Fast så får jag ångest, jag tänker att när fan ska jag bli frisk, när fan ska jag börja träna ordentligt, när fan ska jag komma igång med cyklandet, när fan ska jag orka ta tag i skolan?!? Det värsta är att jag verkligen försökt att vila upp mig men det funkar inte, jag är fortfarande förkyld. Så därför så är jag förnuftig och stannar hemma och kollar på tv så är jag frisk till på måndag.

Varför?

Moderna Tider - ett projekt i Arbetsmiljö och Säkerhet

Tidernas kanske tråkigaste och jobbigaste projekt ever. Vi har nu haft det i en vecka och jag är redan fruktansvärt trött på det. Vad ska vi gör liksom? Karlägga en arbetsplats, skriva om en krabbfilm och förkorta lagar från 10 sidor till några meningar. VARFÖR?!?
Jag vet inte ska jag säga, det är därför jag frågar. Jag säger som Elias, det här projektet gör mig skoltrött. Fast ändå inte. Jag är skillad som fan till att plugga men inte om jävla brandsläckare och mobbing på arbetsplats. Det kanske är viktigt men just nu känner jag bara att vi kommer ändå inte göra någon skillnad, fast jag försöker att tänka positivt och att oj vad bra arbetsmiljön kommer se ut när vi växer upp och har lärt oss allting. Men va fan, kan man inte göra det på ett roligare sätt?
Många frågor, inga svar. Jag sket i att plugga igår, jag skiter i att plugga idag och hoppas på det bästa. Det värsta är att det var precis såhär jag gjorde i tvåan och det blev ju som det blev. AAA jag vill ju plugga men inget tråkigt skit!! Ge mig religion, samhällskunska, vad som helst. Jag skulle tom kunna sträcka mig till att konst är roligt, bara någonting annat.

Jag glädjer mig med att det är kort projekt.

Barn

Idag är det en väldig fin höstdag. Jag och Elias tog vara på det fina vädret och gick en väldigt fin höstpromenad i Norra Ängby, då började jag tänka på barn. Det gör jag ofta när det är fint väder på hösten för jag vill bara bli 4 år igen och slänga mig i lövhögar.
I vilket fall som helst kom jag att tänka på första gången jag gick ned och handlade i affären själv. Jag kan tänka mig att jag var 5-6 år och det var vinter och jul, pappa hade glömt att köpa saffran. Det var bara jag, pappa och lillasyster hemma så det fick bli att jag sprang ner till vivo i Rissne centrum. Snabb som blixten var jag och väl hemma igen så sa pappa att jag varit så snabb att han och lillasyster inte ens hade hunnit skala potatis. Jag var så stolt över detta och jag kom ihåg att jag långt efter berättade om den historien. "Jag har varit och handlat själv!!" sa jag och var stoltare än tuppen. Det var så skönt när man var liten och världen var stor.
Nu är jag verkligen inte liten, posten har tydligen precis kommit på att jag är 18 så jag får brev hela tiden. En dag fick jag tre brev på samma dag, bara massa tråkigt skit om att vara vuxen. Bllääää

Sjuk men snygg

Jag är fortfarande sjuk och det är förjävulskt. Palla vara sjuk liksom. Det blir i vilket fall som en helst en jävla massa dötid och då finns det inte mycket annat att göra än att skriva i sin blogg.

Jag skrev ju häromdagen att jag skulle skriva att jag har blivit snygg oxå och jag håller vad jag lovar. Ni som har följt min blogg vet ju att jag för ett tag sen tog upp det här med mig och foton (the hairday i juli). Det funkade ju inte så bra då på den tiden. Jag och kameror, det gick bara inte.
MEN NU!! Någonting har hänt, jag är snygg hela tiden, på bilderna alltså. Jag är otroligt glad över detta och det borde hela resten av världen oxå. (Nu kanske ni tänker att här följer nu en rad med massa snygga bilder på Lovisa men tyvärr, det tar emot väldigt mycket att lägga upp snygga bilder i min blogg, känns inte riktigt som min grej...)

Nu får det vara slut pratat om snygghet. Jag har blivit utmanad :O Så här kommer utmaningen.
(Det stod inga regler men jag antar att det handlar om egenskaper)

Positiva
-Jag tar det lungt i stressade situationer
-Jag fösöker att alltid se saker från den ljusa sidan
-Jag har lätt för att prata med allt och alla

Negativa
-Jag är lat
-Jag pratar ibland lite för mycket
-Jag är så jävla dålig på att stava

Okej, då ska man utmana några nya då. Amanda Storasyster, Elias Skola, Johan Skåning och Ida Skidåkare :D

En sjukdag med mamma

Jag och min mamma har idag varit hemma och sjukat oss. Det har varit en dag då jag verkligen har förstått varför jag har blivit som jag har blivit (helt galen alltså).

Jag ställde klockan imorse för att gå upp till skolan men mådde fortfarande dåligt så jag bestämde mig för att somna om. Går upp vid halv tolv istället.
Mitt morgon humör har aldrig varit och kommer aldrig vara det bästa, därför vågar inte min mamma komma i närheten av mig förän vid sådär halv ett. Då sitter jag vid datorn och hon börjar radda upp en massa saker hon har köpt utan förklarlig anledning. Hon hade köpt genomax, red bull (som hon senare under dagen försökte tvinga i mig fastän jag tyckte den var äcklig), torkade jordgubbar, bixit och lite annat som jag inte kommer ihåg. Jag är fortrande nyvakensur så jag orkar inte ifrågasätta. Lite senare säger hon till mig.

-Jag ringde sjukvårdsupplysningen igen imorse (hon ringde igår me)
-Varför?
-För att fråga om det var farligt att du inte äter något socker. Hjärnan måste ha socker.
-Men jag äter ju massa socker.
-Ja men jag var orolig mamma som var tvungen att veta, det var ingen fara iallafall. Det var efter att jag hade köpt alla saker med socker i till dig som jag ringde, jag var lite orolig.
-Men vadå, tänkte du väcka mig med att hälla i mig massa socker eller?
-Ja typ.
(Det värsta är att hon alltid knappar in mitt personnummer så det är jag som får lida för det. "Jaha här ser vi att Lovisa Persson har ringt hit 7 miljoner gånger med konstiga frågor")

Senare på dagen när jag har helt återfått talförmågan efter natten (jag tappar den helt och den kommer tillbaka sakta men säkert efter några timmar) har jag och mamma ett samtal där jag får reda på att hon oxå var orolig för att jag sov så länge. Hon trodde att jag var död och tänkte flera gånger gå in och kolla om jag andades men vågade inte för att hon inte ville väcka mig. Sen när hon verkligen tänkte gå in tog hon telefonen i handen för att ringa 112 men visste inte om hon skulle ringa först eller börjar göra hjärt och lung räddning så hon gick inte in iaf.

Just nu sitter hon och låter framför tvn, aplåder och hejjarop kommer därifrån. Jag förstår inte riktigt det här med att jag ville att mamma skulle vara hemma när jag var liten och sjuk. Vad tänkte jag med?

Igelkotte

Okej här kommer det utlovade inlägget!

Det här är den riktiga historien om igelkotten, historia 1
Jag var påväg hem ifrån någonstans och på en gräsmatta mittemot Veronicas hus i Lilla Alby där vi bor ser jag något röra sig. Jag går närmare och ser att det är en igelkott. Den kryper ihop och jag försöker ta fotto på den men det är för mörkt så korten blir bara svarta. Jag går hem.

Den andra historien råkade bara bli helt åt fanders fel, berättade dagen efter när jag vara på min mammas arbetskamrats landställe. Historia 2.
Jag- Jag såg en fjärill igår.
Mamma och arbetskamraten- Jahaaaaa.
(lång tystnad och underliga blickar)
Jag- Vad sa jag för något? Fjärill? Jag menade ju igelkott.

Den tredje historian berättade jag på en träning. Hanna och jag stod och pratade. Historia 3 gott folk.
Jag- Det var en igelkott hemma hos mig.
Hanna- Jaha, vad gjorde igelkotten hemma hos dig?
Jag- Vet inte? Den var egentligen hemma hos Veronica.
(Denna historia kanske kunde ha fortsatt om det inte var så att några (Veronica och Hanna fick värsta skrattattacken för att jag råkade göra en liten rolig min).

Och fjärde historien berättades igår på ett BG-möte på tal om råttor. Den började bäst men slutade mest brutalt så känsliga läsare varnas, historia 4.
Jag- En gång såg jag en igelkott hos mig, då gick jag fram till den och den kurrade ihop sig.
Någon pratar om att klappa den.
Jag- Nej jag sparkade in den i väggen så den fastnade och nu hänger den där. Jag matar den lite ibland så den ska överleva.

Svår och jobbig grej

Jag har varit dum den här veckan. Den har varit mestadels bra och trevlig, har egentligen inget att klaga på men det är väl det som är felet. Jag har mått skit men inte riktigt orkat bry mig om vad min kropp har försökt att säga till mig så jag har bara fortsatt och fortsatt. Proppat i mig ipren och alvedon och hoppats att det ska gå över.
Men allt det fick jag sota för idag, och inte lite heller. Jag fick avbryta min fysiska teater lektion och gå hem för att jag inte överhuvetaget kunde fokucera på det jag gjorde. Sen grät jag hela vägen hem för att allting gjorde så fruktansvärt ont. Har nu sovit typ 3-4 timmar men allt gör fortfarande ont trots citadon och sömn. Jag tror nog att det är så att om man springer in i en vägg så ramlar man sen ner och lägger sig och måste krypa igenom ett litet jävla hål för att komma ut på andra sidan, det är det jag och min kropp håller på med nu.
Gott folk, mitt ord idag är gör inte såhär mot er själva! Inte värt det någonstans.

Det känns så himla olikt mig oxå, jag gör inte sånna här grejer. Om jag mår dåligt så går jag hem och sover, jag kan inte riktigt sätta fingret på varför jag har pressat mig så fruktansvärt den här veckan men jag inser väl nu att jag får ta och lugna ner allting lite. Eller ja, helt enkelt lyssna på vad min kropp säger mig.

Det var egentligen inte meningen att inlägget skulle vara negativt idag, jag gillar inte att skriva negativt men jag kände att jag inte kan fortsätta blunda mot det när det hände liksom. Jag tänkte skriva om igelkottar och att jag har blivit snygg men jag gör det imorn!