Farmor, tåg och lördag

I går blev det att åka iväg till surahammar för att få lite vila från storstaden hos farmor. Det har varit skönt som tusan, man behöver sånt där ibland. Vi spelade yatzy, åt god mat och plockade svamp som var väldigt roligt förutom att min gångfart (som redan är på minus, jag går typ baklänges för att jag går så sakta) sänktes avsevärt med alldeles för stora stövlar och skog utan stig. Jag kom väldigt långt efter och var hela tiden rädd för att bli lämnad med älgarna.

Sen kom hemresan, tåg. Jag älskar tåg. Vet att jag har sakt det förut men det tåls att sägas många gånger. Jag älskar tåg. När jag vet att jag snart kommer att få åka tåg är det som att jag är nykär, jag har gått hela veckan och sett fram emot tågresan. Så när man står på stationen och ser tåget komma, då är jag lycklig. Själva tågresan är ju bara som att sitta på moln i himlet typ, synd bara att det tar knappt en timma. Om jag ska må riktigtriktigt bra ska tågresan vara minst 4 timmar.

Och ikväll är det lördag. Eller det har ju varit lördag hela dan men det jag menar är att det är lördagkväll snart. En del av mig vill ut och röja som fan, en väldigt stor del av mig. Fast så får jag ångest, jag tänker att när fan ska jag bli frisk, när fan ska jag börja träna ordentligt, när fan ska jag komma igång med cyklandet, när fan ska jag orka ta tag i skolan?!? Det värsta är att jag verkligen försökt att vila upp mig men det funkar inte, jag är fortfarande förkyld. Så därför så är jag förnuftig och stannar hemma och kollar på tv så är jag frisk till på måndag.