Vi slutar inte leka för att vi blir äldre och klokare
Vi blir äldre om vi slutar leka
måndag, maj 25, 2009
onsdag, maj 13, 2009
Det är en världslig sak
Förra veckan var en fruktansvärd vecka. Jag grävde ner mig i paniken och såg ingen utväg på problemen mer än att härda ut, fortsätta att gråta, fortsätta att stressa och bara må piss tills det var över.
Så åkte jag till Göteborg, för att fly undan problemen för en helg. Så blev det inte, jag blev istället tvungan att möta problemet, stå öga mot öga med det och gå ner på djupet med vad som var fel.
Även om inte allt blev löst, så är allt just nu för mig en värdslig sak. Jag skiter i allt. På ett bra sätt. Dvs jag låter andra ta hand om saker, jag inser att det inte är hela världen att glömma och när paniken kommer så tar jag ett djupt andetag och frågar mig själv om det är värt att få panik. På den frågan svarar jag numera NEJ!
Förra veckans var instälningen: JAG MÅSTE GÖRA ALLT OCH ALLT MÅSTE BLI PERFEKT ANNARS GÅR JAG UNDER OCH UNDER GÅR JAG I ALLA FALL FÖR ATT JAG MÅSTE GÖRA OCH ALLT MÅSTE BLI PERFEKT!!
Denna veckas inställning är: Det löser sig, någon annan tar hand om det där. Jag gör saker som känns bra för mig istället för att hjälpa andra.
Nu låter detta verkligen egoistiskt men jag tror att om jag börjar panika igen så kommer jag att ta slut helt och hållet. Och då blir det svårare att komma tillbaka till den Lovisa jag vill vara.
Den Lovisa jag är nu är skönt för mig, just nu Men jag känner hela tiden hur det spritter i mig, hur jag vill göra och fixa och dona. Jag vill göra det för det är sånt jag är bra på men dessa egenskaper får inte utnyttjas som dom har gjorts nu, både av migsjälv och av andra.
Så den här rehabilieringen ska få mig att längta tillbaka till den Lovisa jag tycker mest om att vara. Jag ska tvinga mig själv att vara lite passiv i resten av Kanin projektet och sen tvinga mig själv att ta det lungt i tre veckor efteråt för att vila upp mig.
Jag ska bli snällare mot mig själv för att kunna vara snällare mot andra.
Så åkte jag till Göteborg, för att fly undan problemen för en helg. Så blev det inte, jag blev istället tvungan att möta problemet, stå öga mot öga med det och gå ner på djupet med vad som var fel.
Även om inte allt blev löst, så är allt just nu för mig en värdslig sak. Jag skiter i allt. På ett bra sätt. Dvs jag låter andra ta hand om saker, jag inser att det inte är hela världen att glömma och när paniken kommer så tar jag ett djupt andetag och frågar mig själv om det är värt att få panik. På den frågan svarar jag numera NEJ!
Förra veckans var instälningen: JAG MÅSTE GÖRA ALLT OCH ALLT MÅSTE BLI PERFEKT ANNARS GÅR JAG UNDER OCH UNDER GÅR JAG I ALLA FALL FÖR ATT JAG MÅSTE GÖRA OCH ALLT MÅSTE BLI PERFEKT!!
Denna veckas inställning är: Det löser sig, någon annan tar hand om det där. Jag gör saker som känns bra för mig istället för att hjälpa andra.
Nu låter detta verkligen egoistiskt men jag tror att om jag börjar panika igen så kommer jag att ta slut helt och hållet. Och då blir det svårare att komma tillbaka till den Lovisa jag vill vara.
Den Lovisa jag är nu är skönt för mig, just nu Men jag känner hela tiden hur det spritter i mig, hur jag vill göra och fixa och dona. Jag vill göra det för det är sånt jag är bra på men dessa egenskaper får inte utnyttjas som dom har gjorts nu, både av migsjälv och av andra.
Så den här rehabilieringen ska få mig att längta tillbaka till den Lovisa jag tycker mest om att vara. Jag ska tvinga mig själv att vara lite passiv i resten av Kanin projektet och sen tvinga mig själv att ta det lungt i tre veckor efteråt för att vila upp mig.
Jag ska bli snällare mot mig själv för att kunna vara snällare mot andra.
lördag, maj 02, 2009
Sköna Maj VÄLKOMMEN!
Gårdagen var en sån fantastisk och underbar dag.
Jag åt frukost på en varm och solig balkong
Jag drack vin i björnsträdgård mitt på ljusa dagen.
Jag gick i demonstrationståg tillsammans med kulturnördarna.
Jag åt hemmagjorda hamburgare på en gräsmatta i sundbyberg.
Jag spelade kubb och vann kubb.
Jag åt kladdkaka.
Jag tittade på Torkel i knipa.
Jag drack öl och pratade om framtiden.
Jag var på öppen scen på turteatern.
Jag tog en nattpromenad genom stan.
Jag somnade sött.
Och allt detta (förutom det sista) i goda vänners sällskap. TACK!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
