Så länge man inte tror på det

Sjukdomar, något som kroppen bråttas med då och då. Det här året har varit extremt för min kropp, jag har nog aldrig varit såhär mycket sjuk på så kort tid. Det känns som att jag inte varit frisk på hela året.
Så när jag i början av denna vecka blev förkyld så kunde jag inte tro det. Det är inte min tur igen. Och så länge jag inte tror på det så finns det inte. Jag tror inte på att det som rinner ur min näsa (även när jag ligger på rygg och sover) är snor och jag tror inte att den luft som stötvis kommer upp ur mina lungor är hosta.
Dock så dricker jag väldigt mycket ingefärs te utifall att jag skulle bli förkyld för att det vore ju väldigt synd att bli förkyld nu när jag ska och åka snowboard. VÄLDIGT SYND!
Med rätt inställning gott folk så går allt lite bättre!

Tillägg

Jag vill bara få det klart för alla att jag inte är den enda som är förrvirrad. För ca 30 minuter sen får jag ett samtal från Karolina Ersson som ska med på skidresan.
-Hej Lovisa, är det Scschweischx vi ska till?
Hon stod och växlade pengar och var inte helt säker.

Schshcweitcshc

Snart åker jag till landet vars namn det finns 2 miljoner sätt att uttala. Alla uttalar säkert fel. Jag kan inte stava till det heller. Jag tänkte att jag skulle kunna skriva orten vi ska till men så kom jag på att jag inte har det blekaste om vad den heter överhuvudtaget. Så det gick fetbort. Jag skulle också kunna skriva att vi ska till Schsänäääv men jag kan inte stava till det heller så varför skämma ut mig mer än nödvändigt?
Även fast jag inte kan stava så vet mitt hjärta vart jag ska, och detta land med det mystiska namnet har kastat ett lasso runt mitt hjärta och drar som fan. Det vill säga: jag längtar som en toka tills på lördag då vi äntligen sitter på flygplanet igen efter 51 veckor.
Jag har hela veckan försökt att hoppa över torsdag, jag tänker att efter onsdag kommer fredag och sen åker vi. Torsdagen har tyckts överflödig för jag vill bara att veckan ska gå. Men torsdagen behövs nog, det är mycket att fixa. Först och främst packa men sen ska jag även se till att Stockholm klarar sig utan mig en vecka. Jag måste kopiera upp papper till min ena teatergrupp och ha möte med min andra för att se till att veckan utan mig kommer att gå så smidigt som möjligt. Det blir nog rätt skönt för både mig och alla andra att jag åker bort, alla behöver en paus så att säga.

Prima skinka

Jag försökte vara en motpol till alla som mådde dåligt, jag försökte liva upp stämningen och få världen till en bättre plats. Sen föll jag med. Ner i stressen och det negativa tänket. MEN nu är jag tillbaka på benen igen. Jag har gjort en MåBra-lista som jag ska börja följa på måndag och jag ska för allt i världen försöka jobba aktivt mot stressen. Stressen är en av mina största fiender i dagsläget.
Bara så att ni vet vad jag håller på med medans jag inte skriver här.