Schshcweitcshc

Snart åker jag till landet vars namn det finns 2 miljoner sätt att uttala. Alla uttalar säkert fel. Jag kan inte stava till det heller. Jag tänkte att jag skulle kunna skriva orten vi ska till men så kom jag på att jag inte har det blekaste om vad den heter överhuvudtaget. Så det gick fetbort. Jag skulle också kunna skriva att vi ska till Schsänäääv men jag kan inte stava till det heller så varför skämma ut mig mer än nödvändigt?
Även fast jag inte kan stava så vet mitt hjärta vart jag ska, och detta land med det mystiska namnet har kastat ett lasso runt mitt hjärta och drar som fan. Det vill säga: jag längtar som en toka tills på lördag då vi äntligen sitter på flygplanet igen efter 51 veckor.
Jag har hela veckan försökt att hoppa över torsdag, jag tänker att efter onsdag kommer fredag och sen åker vi. Torsdagen har tyckts överflödig för jag vill bara att veckan ska gå. Men torsdagen behövs nog, det är mycket att fixa. Först och främst packa men sen ska jag även se till att Stockholm klarar sig utan mig en vecka. Jag måste kopiera upp papper till min ena teatergrupp och ha möte med min andra för att se till att veckan utan mig kommer att gå så smidigt som möjligt. Det blir nog rätt skönt för både mig och alla andra att jag åker bort, alla behöver en paus så att säga.