En vän

Jag har en vän som heter My också. Vi har nästan frågat chans på varandra. I vilket fall som helst har vi båda sagt att vi tycker att det är roligt att vara vänner med varandra och kommer försöka fortsätta vara det i framtiden också.
Vi jobbar ihop, i början blev jag alltid så förvånad när vi tyckte likadant om nästan allt. Nu har jag vant mig, vi har till och med funderat på att flytta ihop. Fast det hade nog blivit för mycket. Hon är nog nämligen den galnaste kvinna jag känner. Och tydligen är jag den galnaste kvinna hon känner. Det gör att det blir rätt galet ibland.
Men jag kom ihåg första gången vi skulle umgås utanför jobbet. Blodcentralen var det, My skulle bli blodgivare. Tankarna for omkring i huvudet; Skulle vi hitta något att prata om? Kommer hon att tycka att jag är tråkig? Kommer hon vara tråkig? Osv.
Allt gick bra, nu kan vi umgås hur avslapnat som helst, jag och My.

En vän

Hur går det till? Man träffar en person, börjar umgås och så helt plötsligt är man vänner. Inte behöver man fråga chans eller nåt, det bara händer. Och så fastnar man ihop på något sätt.
Amanda, det är en av mina vänner. "Hon som har flyttat till Esilstuna" brukar hon benämnas. Hon var lite som min familj ett tag när vi bodde ihop och nu när hon har flyttat känner jag att jag saknar henne. Men imorn ska hon komma till Sthlm och då ska vi hänga!
Så såg jag en bild på henne som var supergammal och kom att tänka på det första minnet jag har av Amanda. Det var nämligen så att när vi började ettan på gymnasiet så hade Amanda en grön lugg, inte hel grön utan bara lite gröna slingor imellan all annan färg som fanns i hennes hår. Jag tyckte det var assnyggt. Och jag samlade väl mod till mig och gick fram och sa det till henne, att jag tyckte att det var assnyggt. Jag tyckte att hon var cool, så gick hon i bästa basgruppen som alltid vann.
Sen tog det lång tid innan vi blev vänner på riktigt, vi liksom "gick om" varandra i skolan och hamnade aldrig tillsammans. Men så hände det på något sätt, vi började åka pendeltåg tillsammans, kom på att vi stickade båda två, slutade äta socker. Och på den vägen är det.
Imorn när vi ska hänga ska vi tydligen stå på centralen och samla in underskrifter för klimatförbättring om jag har förstått det rätt. För det är sånt vi är bra på, jag och Amanda.

Umeå day four

Vadå day four kanske ni tänker nu? Har hon varit borta i fyra dagar den där Lovisa? Nej, det har jag ju såklart inte, men det är fjärde dagen overall som jag är i Umeå (för tidigare dagar; se april 2007). Det var alltså 2½ år sedan som jag var här sist. Vad har förändrats? Hur ska jag veta, det är ju alltid mörkt här! Nej, nu överdrev jag.
Det började med att jag blev helt förvånad i planet när jag ser att alla taken är målade vita, fint! tänkte jag. Men så ser jag att det även är målat vitt på marken. SNÖÖÖ! Fast det var bara slask, försvann rätt snabbt.
I vilket fall som helst mötte StoraSyster upp mig och vi gick så småningom till stan där vi mötte Emma Kakan Carlsson som har flytt storstaden för det lugna Norrland. Vi lunchade och pratade i flera timmar. Kul att få lite uppdatering!
Sen bar det hemmåt igen, lite soppa och nu Sunes Jul-maraton. Underbart!