Hur går det till? Man träffar en person, börjar umgås och så helt plötsligt är man vänner. Inte behöver man fråga chans eller nåt, det bara händer. Och så fastnar man ihop på något sätt.
Amanda, det är en av mina vänner. "Hon som har flyttat till Esilstuna" brukar hon benämnas. Hon var lite som min familj ett tag när vi bodde ihop och nu när hon har flyttat känner jag att jag saknar henne. Men imorn ska hon komma till Sthlm och då ska vi hänga!
Så såg jag en bild på henne som var supergammal och kom att tänka på det första minnet jag har av Amanda. Det var nämligen så att när vi började ettan på gymnasiet så hade Amanda en grön lugg, inte hel grön utan bara lite gröna slingor imellan all annan färg som fanns i hennes hår. Jag tyckte det var assnyggt. Och jag samlade väl mod till mig och gick fram och sa det till henne, att jag tyckte att det var assnyggt. Jag tyckte att hon var cool, så gick hon i bästa basgruppen som alltid vann.
Sen tog det lång tid innan vi blev vänner på riktigt, vi liksom "gick om" varandra i skolan och hamnade aldrig tillsammans. Men så hände det på något sätt, vi började åka pendeltåg tillsammans, kom på att vi stickade båda två, slutade äta socker. Och på den vägen är det.
Imorn när vi ska hänga ska vi tydligen stå på centralen och samla in underskrifter för klimatförbättring om jag har förstått det rätt. För det är sånt vi är bra på, jag och Amanda.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Om konsten att leva på lycka
2 kommentarer:
När man gör något med en vän så blir man bra på det, vad det än är, konstigt det där!!
Vad fint! Det är som att jag skulle kunnat skriva det själv, fast byta ut Amanda mot Lovisa :)
Nu flyttar du snart till gnällbältet, precis som jag blir du mälardalsbo!
Och jag tänker hälsa på dig!
Direktbuss mellan Etuna och Örebro tar 1h och 10min och kostar 57 kr, tåget tar typ lite längre tid och kostar 100, det har jag kollat upp.
Vi ses imorn på din födelsedag din gamling! ;)
Skicka en kommentar