Idag har jag köpt en cykel. Spännande historia:
Först gick jag förbi ett ställe där det stod
BEG CYKLAR stort på fönstret, under stod
Unik SecondHand.
Bra, tänkte jag och var påväg in. Så ser jag att det inte öppnar förän 15.30, klockan är ca 12.45.
Jaja, tänker jag,
får väl ta mig en fika och läsa min kurslitteratur så länge.Så det gjorde jag. Går även och handlar en sväng på mitt favorit Ica, brukar gå in mest för att titta men det är så fint upplagt att jag alltid måste handla. Så kan man självschana när man går ut, då känns det lite som att jag är tillbaka på jobbet. Brukar ibland stå där och hjälpa andra kunder men då kommer alltid vakten och slänger ut mig efter ett tag.
Tillbaka till cykelhandladet så är jag vid affären ca 15.45 MEN DET ÄF FORTFARANDE STÄNGT!! Jag står ett tag och funderar, bestämmer mig för att åka hem och komma tillbaka dagan efter. Går och tar bussen hem. När jag sitter på bussen tittar jag ut genom fönstret och ser då hur affären håller på att öppnas.
Jävlarns, tänker jag och trycker på stoppknappen. Folk måste ha trott att jag var dum i huvudet som bara åkte en station, men örebroarna är inte så mycket bättre själva tycker jag.
Affären är typ världens minsta, fast fullproppad med både cyklar och annat tjafs. Jag ser en röd, ganska ful cykel av dammodell och får ut i snön och pröva. Den funkar fint, vi blir vänner, jag betalar och ska cykla hem.
Påvägen hem vill jag inte cykla på den smala gångvägen längs med den stora farliga bilvägen så jag tar vad jag tror är en genväg lite bakom husen. Jag tycker att jag hela tiden håller på längs med den stora farliga bilvägen men ICKE, helt plötsligt har jag ingen aning om vart jag. Cyklar i blindo, snön blåser i mitt ansikte, rumpan har domnat bort av kyla och min högra arm har ramlat av (som tur var finns det korg på cykeln så jag la den där). Det börjar även bli mörkt i den lilla staden Örebro. TILLSLUT hittar jag äntlign skyltar som pekar åt universitet och därifrån hittar jag hem.
Nu har jag ätit soppa, badat och sytt fast armen igen. Den här krisen har gjort att jag och cykelns vänskap har blivit ännu starkare!
Slutet gott, allting gott!