Kvinnan som säger sig vara min mor

Min mamma kom just hem. Jag vill bara att ni som läser min blogg ska få en bild över hur jag har det här hemma.
Mamma kommer innanför dörren och börjar prata om vad det ska bli för mat, jag är för hungrig för att lyssna på vad hon säger. Så jag skrattar istället. Det tycker jag är ett väldigt fint sätt att förgylla vardagen med. Men det känns nästan som att jag har knarkat för att jag bara skrattar och skrattar. Då säger jag detta högt till min mamma och hon svara:
"Ja förstår du hur många gånger jag har varit orolig för att jag tror att du knarkar."
Jag svarar:
"Vadå, är du seriös?"
"Ja, jag har till och med frågat pappa vad han tror"
Jag tror inte på att det är sant men det visar sig att hon verkligen har frågat pappa.
"Ja men ena sekunden är du ju så himla glad och skrattar och i nästa får man inte ens prata med dig."
Vad jag vet så knarkar jag inte i alla fall. Men sen så kom mamma på att jag säkert bara är glad för att jag ska till göteborg snart och ha trevligt. Och som jag sagt förut, jag har helt enkelt inget mellanläge på mina känslor.