Jag nös just. Framför mig på bordet stod min kaffemugg. Jag nös så att huvudet slungades framåt. Jag slog kinden hårt i kaffemuggen. Det gjorde ont men kaffet är kvar i kroppen/koppen och tur är väl det.
Det här inlägget säger nog mer än vad ni tror, det berättar inte bara om min hemska upplevelse utan indirekt berättar den att jag har börjat få rutiner i min vardag. Rutiner som inte är så roliga att skriva om just för att det är rutiner.
Men det händer roliga saker, men dom är inte roliga nog att skriva om här för ni skulle tröttna. Som min goda vän sa så är nu det perfekta tillfället att åka bort och vara borta länge. För om man skulle ringa hem till någon i Sverige skulle det låta ungefär såhär:
"Jag jobbar, så var jag och såg ett bra band spela förra veckan. Och såg värsta bra teaterpjäsen."
Eller så skulle det i alla fall låta om man ringde hem till mig. Inget fel med det, jag trivs. Men det finns inte så mycket roligt att skriva om i bloggen. Ja, mer än hur jag nyss nyste och slog kindbenet i kaffemuggen då.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar