Idag mötte jag...

...Richard Wolf i ett väntrum på östermalm.
Först vill jag bara berätta lite om mitt förhållande till Richard (jag tycker vi skippar efternamnet, även fast Wolf alltid är Wolf så blir det mer personligt med Richard). Jag har troligen drömt en hel del om Richard, det är nämligen så att en av mina bästa ljudböcker läses upp av honom (Montecore, en unik tiger). Det här betyder alltså att Richards röst väldigt ofta har varit den sista jag har hört innan jag somnat, därav drömmandet. Jag kommer dock inte ihåg att jag någongång har drömt om honom, men man kan ju inte komma ihåg allt.
Jag har även för mig (detta kan jag mycket möjligt ha drömt) att Richards röst är den rösten som flest svenskar skulle vilja somna till, detta är ett minne jag har från högstadiet. Det skulle även kunna vara så att svenskarna tyckte någon annan men jag tycket Richard. Det här är alltså lite difust.
När jag nu har tänkt på Richard ett tag så har jag nog bara en relation till hans röst, jag kommer mycket väl ihåg hans sommarprat från förra sommaren men jag kan inte säga på rak arm vad jag har sätt honom någonstans på tv eller teater. Men idag mötte jag honom alltså ansikte mot ansikte.

Jag sitter i väntrummet och väntar, löser en sudukko (jag klarade den inte) då jag i ögonvrån ser en väldigt lång man. Jag tittar upp och ser att den långa man är Richard, han har på sig helsvarta kläder förutom jackan som är lite grå tror jag. Sjuksköterskan kommer ut och blir förvånad över att Richard är där, hon trodde nog att han skulle komma en annan dag. Hon säger "har du varit ute och anmält dig i receptionen?" Richard svarar "Nej". (Tanke 1:Tror han att han inte behöver anmäla sig för att han tänker att receptionisten ser att det är jag och skriver in mig utan att jag behöver säga något).
Richard går och anmäler sig (Tanke 2: Säger han: "Hej, jag heter Richard Wolf och ska på läkarbesök" så som jag och vilken annan människa som helst skulle gjort eller går han fram till receptionisten och antar att hon vet vem han är (jag tjyvlyssnade lite och hörde inget namn men man vet aldrig...))
När Richard kommer tillbaka så ringer hans telefon och hans röst ekar i det lilla väntrummet när han svarar (Tanke 3: Gud vad det måste vara jobbigt att ha en sån mörk och stark röst att alla kan höra allt vad han säger, han kan ju typ aldrig ha ett privat samtal ute på stan).

Sen så går jag in till läkarn och försvinner ur Richards liv som en av många andra som försvinner ur hans liv. Men Richard kommer alltid att finnas i mitt och jag tycker att han är värd att skrivas om, därav detta långa inlägg. Tack Richard för att din röst förgyller min tillvaro!