Ses när vi ses

Jag skulle säga hejdå till en vän och utbytte frasen "Vi ses när vi ses". En fras som kan läggas lite olika i munnen .
Jag har tänkt på den här meningen och funderat över om det var så i livet, hur det skulle funka. Att man bara sågs när man sågs. Inga möten fick bokas in, inga platser fick bestämmas utan man sågs när man sågs. Alltså det enda sättet att mötas var att man stötte på varandra på stan.
Då tänker jag att man själv skulle gå omkring och göra det man tycker allra bäst om. Inte behöva kompromissa med andra om vad som skulle göras. Så när man går runt och gör det man tycker om så träffar man människor, troligen skulle man få fler kontakter. Troligen skulle dessa bara vara ytliga då man inte skulle kunna bestämma ett möte och ses igen. Utan man får ses när man ses.
Så tänker jag också att vad tråkigt att man inte skulle få prova på nya saker, mycket jag gör kommer sig ju av att jag har vänner som gör det. Som bjuder med mig. Om man är en person som inte vågar utmana sig och göra nya grejer kommer det ju sluta med att man bara gör en sak. Trist kan jag tänka.
Men det vore lite roligt att pröva på någon gång.