Min nya vän

Jag har under helgen fått en ny vän. Vi har hälsat några gånger tidigare men nu har vi verkligen lärt känna varandra. Hon heter Linnea, är 6 år och hennes mormor och morfar bor på min gård så hon brukar hänga här rätt ofta.
Eftersom det har varit fint väder och vi inte har någon sol på vår balkong så har jag suttit ute på gården i solen och läst, både lördag och söndag. Då har Linnea varit där och pratat med mig så att jag har sluppit läsa. Vi spelade även fotboll igår, hon var väldigt bra på att skjuta bollarna högt och snätt så jag fick mycket motion.
Det jag gillar med Linnea är att hon är ärlig, precis som alla andra barn kan jag tänka. Hon säger vad hon tycker och sådant uppskattar jag.
Så tänkte jag att sådant borde uppskattas mer av alla. Ärlighet alltså. Vi pratade om det där idag i skolan, att vissa kan ha en tendens att linda in det dom verkligen vill i något annat, vi kom nog inte riktigt fram till varför men en förklaring kan vara att folk kan bli sårade av ärlighet. Till exempel så är jag väldigt ärlig på mitt mobilsvar och säger att jag inte vill ha meningslösa medelanden på min telefonsvarare, detta tog en klasskompis illa vid sig av och frågan är då om jag ska vara oärlig bara för att folk inte ska bli sura? Och hur ofta är man sådär ärlig som en 6-åring kan vara?
Jag tror att vi borde vara mer rakt på sak vad gäller vissa saker. Kanske allt. Fast det har jag inte tänkt igenom så noga så jag vet inte om jag kan stå för det, jag har heller inte riktigt tid att tänka igenom det nu men det tåls att fundera över. En sak är i vilket fall som helst säker och det är att Linnea är min nya vän och det tänker jag inte sticka under stolen med.