Min ovän guldfisken

Jag har många vänner och skulle kunna skriva många inlägg om dessa. Fast idag blir det om en ovän.
Folk brukar prata om guldfiskminne. Jag har inte guldfiskminne. Jag har en guldfisk som simmar runt i mitt huvud. Den här guldfisken äter upp den mesta av informationen som når mig och låter inte mig ta del av den i mer än några sekunder, max en minut. Det gäller alltså att skriva ner allt snabbt. Men allt går inte att skriva ner. Och då kommer jag inte ihåg det som sagts.
Det här är jobbigt, det spelar ingen roll att det jag glömmer bort kan vara att Amanda ska gå av med mig i Sundbyberg istället för att åka vidare eller vad det är för tema på Carolines skiva, jag tycker att det är jobbigt att jag inte kommer ihåg. Och att alltid behöva läsa vad det är man ska göra och alltid få dåligt samvete för det man har glömt.
Jag vet inte varför det är såhär, jag tror att det kan vara att jag och min hjärna gick på högvarv för ett tag sedan och jag i princip gick sönder. Nu när jag har börjat slappna av har hjärnan farit på semester. Jag tror även att det kan bero på att jag försöker vara för mer än vad jag är. Jag vill säga ja till allt och vara alla till lags men det går inte.
Men som Amanda säger så kommer ju guldfisken vara full med en massa roliga saker när jag fångar den och skär upp den. Och äter den. Mohahaha