Onsdag, klockan är strax efter 10 på kvällen. Min mamma och jag sitter i vardagsrummet då min lillasyster 16 år kommer in.
Lillasyster: Mamma titta på mig!
Mamma: Mm... (tittar ner på sin stickning)
Lillasyster: Kolla vad högt jag kan sparka! (sparkar upp i luften, inte särskilt högt om ni frågar mig) Högt va!?
Mamma: Aaa, jättehögt... (noll entusiams, tittar ner på stickningen)
Lillasyster går stolt ut ur vardagsrummet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Om konsten att leva på lycka
2 kommentarer:
Tur att inte lillasyster förstår att hon inte är så bra som hon tror. :P
Emilie: Hahahaha!
Skicka en kommentar