Rullandes, sakta och lungt

Jag sitter på tåget från Malmö, i min stora, feta förstaklass stol. Jag är helt totalt slut. Det har varit tre underbara dagar och jag har mått väldigt bra men mycket info och en stor ny stad att försöka hitta i (vilket i princip är omöjligt). Jag tänkte att jag ska försöka skriva en mer detaljerad plan över hur jag haft det imorn, men nu är jag för trött och ska titta på film samtidigt som jag dricker massa kaffe (för att få ut det mesta av min förstaklass vistelse).

Bara en sak till; vi får se om jag någongång kommer fram, tåget var en halvtimme försenat för det var strömavbrott i Köpenhamn, alldeles nyss rullade vi, sakta och lungt som chaffören uttryckte det för att vi har andra tåg framför oss. Nu är det ett tåg med lokskada framför oss så vi står still. Alla suckar utom jag, jag gillar att åka tåg. Så har jag tydligen blivit en viktig person som får massa mejl som måste läsas igenom, det kan jag fördriva några timmar med. Jag förstår inte när detta hände, att det inte bara var massa reklam på mejlen utan saker jag verkligen måste ta till mig. Jag tycker att det är lite jobbigt, gillar inte att läsa mejl.
Nej men nu ska jag sluta skriva, det här håller inte.