Jag är rädd för bomber. Jag vet inte vart denna rädsla kommer ifrån men jag skulle gärna vilja bota den.
För några år sedan så blev jag rädd så fort det knäckte till under fötterna när jag var ute och gick, jag trodde att jag hade utlöst någon form av donator. Nu känner jag inte så lika ofta, rädslan har omvandlats och jag tycker nu att det är obehagligt med lämnade väskor, vantar eller annat som inte ska ligga själv ute på allmän plats.
Rädlan har även flyttats till jobbet.
Tisdag kväll. Det är någon som har glömt sin DraMaten, mitt i butiken. Inte vid dörren utan mitt i butiken. Jag vägrar att röra i väskan, den får stå där den står och jag försöker att hålla mig på replängds avstånd.
Torsdag morgon. Jag är själv nere på lagret, en okänd telefonsignal börjar ringa. Jag känner i fickorna och har ingen telefon på mig. Jag försöker att lokalisera vartifrån ljudet kommer och snart är jag framme vid paketen. Det ligger alltså en mobil i ett av paketen. Varför skickar någon ett paket med en mobil utan att stänga av mobilen?!? Och vem fan är det som ringer?!
Någon som har något förslag på hur jag ska mota denna rädsla?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Du måste möta rädslan. Bomba dig några gånger så inser du att det inte är så hemskt!
Jag tror att det handlar om sen vi åkte flyg på USA:s nationaldag fr London, minns du. Det var hemskt när de sökte igenom hela planet, bara för att någon plötsligt hade gått av och de visste inte om det vara någon extra väska med som inte skulle vara med...Som tur är så har vi inte haft så många bombattentat här i Sverige och jg tror att risken är minimal. Har inget förslag på hur du ska bota den, kanske kan du tänka på alla som flytt till Sverige som verkligen upplevt både minor och bombanfall... Puss!
Skicka en kommentar