För första gången i mitt liv har jag haft utegångsförbud. I lördagskväll hotade min mamma med att ringa polisen om jag gick utanför dörren på söndagen då jag redan gått utanför dörren utan hennes tillåtelse på lördageftermiddagen. Och vad hade jag gjort? Supit ner mig så hon var tvungen att hämta på Maria ungdom? Sålt min kropp? Tragit hem en karl som visat sig vara massmördare som tagit död på hela familjen? NEJ! Mitt enda brott var att jag var lite magsjuk.
Så här i efterhand så förstår jag min mamma, borde nog ha lyssnat på henne från första början. För även fast jag hade en väldigt trevlig lördagskväll trots att min mage krånglade lite så har jag haft två mardrömsdagar efter det. Inte orkad göra annat än att titta på tv och springa fram och tillbaka till toaletten. Inte roligt.
Slutsats: Gör som mamma säger, om hon säger att man är för sjuk för att gå ut så är man det.
Men nu tror jag i vilket fall som helst att jag börjar bli lite frisk, idag blev jag hungrig för första gången sen i fredags och jag har till och med duschat, det tyder på bättrande. Att jag äns sitter upp vid datorn är klart förbättrande från min sida.
Alltså: Förbered på att ha mig ute på gatorna snart igen!!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Om konsten att leva på lycka
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar