Arbetsförmedlingen

Jag var precis påväg ut för första gången efter min sjukdomsperiod då min vän Bj ringer. Hon säger att vi ska gå till arbetsförmedlingen och anmäla oss och jag säger såklar okej, lets do it. Bj tittar på internet och hittar att våran närmaste arbetsförmedling ligger i solna, vi bestämmer träff där 14.30.
Väl i solna så hittar vi ingen förmedling av något slag. Vi frågar människa efter människa men ingen vet. Det tar ju också lite emot att fråga eftersom vi i och med det säger "Hej, vi är arbetslösa och tänker börja leva på dina skattepengar". Tillslut är det en vänlig själ som talar om för oss att den ligger på ett annat ställe i solna. Det blir till att springa till bussen för att Bj upplyser mig om att det stänger 15.
Framme på det andra stället i solna fortsätter vi att fråga men ingen vet. Tillslut så är vi nära, en man beskriver vägen till oss och vi springer, kommer fram och där... INGENTING!!
Den sista personen vi frågade sa att det kanske låg i skattehuset i Sundbyberg eller i Solna centrum, eftersom vi hade varit på båda ställena så gav vi upp.

Jag tänker efter gårdagen såhär, inte undra på ungdomar går runt och är arbetslösa när man inte ens kan hitta till arbetsförmedlingen. Vad är det för värld vi lever i när det inte står stora neonblinkande skyltar från utspringet på studentdagen till arbetsförmedlingen? Det måste ju vara någon som har misslyckats med sitt jobb.

Eller så är det som vanligt, vi ungdomar är bara jävligt dåliga på att hitta.