Strumpor

Jag tänker mig att livet är lite som min låda med strumpor. Det är ett kaos och virrvarr och av olika färger och former på strumporna. Och livet är lite likadant, alla är strumpor. Vissa är gröna, andra har blommor på sig och vissa är luddiga.
I min låda med strumpor är det även svårt att hitta två likadana strumpor, det är som en ond cirkel och det blir allt som oftast att jag har på mig två olika. Och livet är lite likadant, man träffar människor som inte är samma färg och form som en själv. Men det är alltid roligt att ha lite variation, träffa stora strumpor ibland och ibland små, ibland svarta och ibland rosa.
Det händer dock att jag i min låda med strumpor hittar två likadan. Det är alltid roligt. Och livet är lite likadant, ibland hittar man en människa som man är väldigt lik. Tänker lite lika, tycker lite lika, beter sig lite lika och förstår varandra på ett sätt som bara likadana strumpor kan.
Jag har hittat min strumpa. Amanda heter hon. Och fram till den dagen då någon sorterar oss fel så vi blir missfärgade eller krymper på olika håll så är det hon som är min andra strumpa.