Jag ska vara ärlig. För det tycker jag att man ska vara. Jag har svårt att hålla ihop mig själv för tillfället. Det rasar saker hela tiden och hjärtat slår för fort för att hinna med att ta det lungt.
Men jag försöker, det ska ni vet att jag försöker. Att hålla ihop.
Fast det blir inte bättre för jag försöker fel. Jag försöker med att uppehålla mig hela jävla tiden så att jag ska glömma. Jag försöker att sitta kvar i skolan så länge som möjligt för att slippa åka hem. Jag försöker att träna varje dag för att komma bort. Men jag måste alltid tillbaka hit, här där jag inte vill vara för att...för att jag vet att snart är här slut.
Och ingenting blir bra för att allt blir halvt. Och inte hjälper det att klaga heller. Jag skulle bara vara ärlig. Fan, jag hatar att vara ärlig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
jag känner nog ungefär samma sak. Man vill inte man det händer. massa kramar och försök tänka positiva tankar. bulta lite och krama mycket!
ses snart. love you!
Oj, det låter hemskt. Vad är det som ska ta slut? Livet, skolan el att vi ska flytta? Man kan inte tycka att det som ska ta slut är värdelöst för då vore hela livet värdelöst, allting tar slut någongång men vi måste ju för den skull leva här och nu! När något tar slut är det något annat som börjar!! vi kan bara göra vårt bästa och känna efter för vems skull är det här... Och vad kan det komma ut för bra och gott av att jag gör det här färdigt? Och vilket betyder mest för mig, vad ska jag prioritera? Ibland vill man göra allt roligt samtidigt men då får man tänka vad kan jag göra en annagång och vad är det som inte återkommer...och förlika sig med beslutet... Hoppas det var användbara tips! Kram fån din mamma som älskar dig över allt annat!!
lilla lovisa, jag tänker på dig <3
Skicka en kommentar