Dåliga besked

Jag hittade rätt, båda gångerna och det är jag stolt över. Dock så fick jag dåliga besked på båda ställena vilket jag idag ser som en positiv sak, nästan...
Först var jag alltså hos min sjukgymnast. Hon sa att jag har en spricka i minisken och att den måste få läka ihop annars kan det bli värre. Detta innebär att jag inte kan cykla runt mälaren som planerat och det suger. Det är åt helvete som fan.
Sen var det uppkörning. Som jag kuggade på. Men det kändes som att det gjorde ingenting, jag bokar bara en ny tid och fixar det förhoppningsvis då. Även fast det hade varit trevligt att slippa.

Alltså, jag tror att jag hade blivit mer upprörd över körkortet om jag inte hade fått knäbeskedet innan. Är det svårt att förstå? Jag känner att jag inte hänger med i mitt huvud själv. Det känns som att jag borde vara lite knäckt men det är jag inte. Jag kanske bara har blivit en person som har börjat ta dåliga saker på ett bra sätt. I sånt fall är jag ännu mer stolt över mig själv.

Nu är jag trött och i helgen är det rep på teatern som gäller. Det ser jag alltid fram emot! Repet, inte tröttheten.