En annan dag

Jag vet inte riktigt vad det är med mig men jag känner verkligen för att skriva och man ska göra saker man känner för. Det är iallafall mitt sätt att leva och det funkar rätt bra för det mesta.
För bara en halv timma sen eller så var jag ute och cyklade och mindes då en dag från i sommras som jag gärna skulle vilja komma ihåg i resten av mitt liv för jag hade en sån bra känsla i kroppen den dagen. Eller kanske inte, men när jag tänker tillbaka på dagen så känns det. Tror jag. Skit it nu ska jag skriva om den dagen.

Det skulle mycket väl kunna varit den söndagen den 11 Juni -06. Sommarlovet har precis börjat och det är varmt och soligt. Grejen är den att vi har träning tidigt på morgonen så jag måste ställa väckarklockan fastän det är sommarlov, but thats life. I vilket fall som helst har jag, av någon outgrundlig anledning bestämmt mig för att cykla till Ursvik. Så jag äter min frukost och slänger mig upp på cykeln. Det går finfint att cykla dit och hela jag känns som ett energiknyppe. Från 10-12 har vi ett väldigt jobbigt, men alltid lika roligt träningspass där det inriktas mycket på benen. Tungt som tusan och jag inser rätt snabbt att det var en otroligt dum idé att ta cykeln.
Men hem måste jag ju och eftersom jag inte kan cykla hem samma väg som jag cyklade dit (en annan, lång och komplicerad historia) så blir det värsta omvägen och jag cyklar typ vilse. Krukset med dagen är att det är dubblabelastningspass, vilket betyder att när jag kommer hem vid 13 har jag endast fyra timmar tills nästa träning. Så det är lunch som gäller, sen lägger jag mig och sover framför en fotbollsmatch på tvn, vaknar, middag och så iväg till träningen igen (den här gången i bil, jag hade troligen inte överlevt en cykeltur till). Träningspasset mellan 17 och 19 blir inte riktigt lika tufft som det första men det räcker gott och väl för mig.
Efter det, hem igen, mer middag, en välförkänd dusch och mera fotboll. Jag antar att jag somnade rätt så gott den kvällen.

Jag mår så himla bra av att tänka på den här dagen. Hur duktig jag var och hur mycket jag orkade och det roligaste är att det enda jag gjorde vara att träna, äta och sova. I princip. Tänk om man fick leva så...
Jag känner mig lite nostalgisk just nu, fan sommaren ska bli underbar. Har man bestämmt sig så har man bestämmt sig. Jag ska göra det bästa av den och den kommer bli så jävla bra bara för att jag är jag. Alla som oxå vill ha en underbar sommar kan ju jojna mig.

Blev lite långt inlägg idag men va fan, det är så det ska vara. Jag känner egentligen inte för att sluta skriva nu heller. Om jag hade haft tid hade jag nog skrivit ner alla dagar jag kommer ihåg från sommaren 2006. Typ som första dagen på yran, när jag och Linnea inte duchade på hela semestern, allsången, när jag träffade Peter Jöback, alla mina besök hos sjukgymnasten, när jag cyklade med pappa och trodde jag skulle dö, karros land, Lars Winnerbäck på zinken, när jag ledde vm-tippet på hemsidan osv. Men jag måste plugga typ....
Vad jag kan enas med mig själv om är att i sommar blir det en jävla massa bloggskrivande för jag ska minsan inte behöva sitta mitt i vintern utan att ha något possitivt att läsa. Nej, nästa gång det blir kallt ska jag bara kunna gå in i bloggen och läsa om aaalla dagar sommaren 2007. Eller kanske inte alla....