Så är det bara.
Det är så svårt att älska livet, jag skulle så gärna vilja ringa livet och säga "jag tycker jävligt bra om dig, ska vi kila stadigt?" men det går inte. Fast visst kilar vi stadigt, det är bara att jag som en människa mitt i livet är beroende av att få sätta ord på saker och ting.
Frågan är också om livet sitter i mig eller om livet svävar utanför mig. När jag säger att jag älskar livet menar jag att jag älskar allt det som finns runtomkring mig i kombination med humöret inom mig som är påverkat av det som finns runtomkring. Cirkeln av liv brukar det väl kallas kanske.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Livet finns i oss och i andra, om vi har rätt inställning till det som händer omkring oss så blir det livet som omger oss oxå trevligt och positivt och då blir det levande i oss mer levande och livet blir mer älskvärt osv. Vi speglar oss i andra och fortsätter den positiva spiral som vi själva är med och skapar...Det du!!
Skicka en kommentar