Det tog tid att komma dit upp, det var extremt jobbigt eftersom vi sprang i lössnö på alldeles för hög höjd. Men det var så jävla värt det när vi satt där. Jag, Linnea och Ida, ensamma med bergen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
skip to main |
skip to sidebar
Om konsten att leva på lycka
1 kommentar:
Jag längtar också! :)
Skicka en kommentar