Anfallarna

Jag var påväg hem från sjukgymnasten igår, tisdag. Lite ledsen på grund av att knät inte tycks bli bättre men ändå på ett bra sommarhumör. Jag är nästan precis hemma och ska svänga in på den smala vägen bakom parkeringshusen då jag ser två måsar som störtdyker mot en kvinna som går före mig. Hon slänger med sina påsar i luften och försöker fly. Smart som jag är så tänker jag att där ska jag inte gå och tar vägen över parkeringen istället. Det tycks gå bra några meter men sen får måsarna syn på mig också. En av dom kommer rakt framifrån och störtar ner mot mig som en misil. Jag börjar, liksom kvinnan försöka värja mig från den galna måsen men den bara dyker och dyker emot mig så jag springer därifrån. Springer runt husen och väl inne på gården är det ytterliggare en dam som blir anfallen av måsarna. Vi tar skydd inne i porten. Hon berättar om att måsar beter sig såhär när barnen har trillat ur bona och att barnen alltid trillar ur bona.
Sen dess har jag behövt att ta en omväg varända gång jag ska till eller från yttervärlden, jag försöker att hålla mig mestadels inne. Och trots att jag såhär i efterhand kan skratta lite åt det eftersom jag bara kan tänka mig hur roligt det såg ut så har jag fått ärr för livet. Jag satt idag ute på balkongen och läste med fönstrerna öppna, men jag var tvungen att stänga dom för så fort jag hörde ett måsskri slängde jag mig ner på golvet och skakade i hela kroppen. Måsarna är just nu mina värsta fiender.

Nog om det, en annan sak som jag har gjort i veckan som troligen också såg väldigt roligt ut var att sätta upp ett tält på våran lilla gräsplätt utanför huset för att sedan krypa in i det och sitta där en stund och sedan krypa ut och ta ner det igen. Detta gjorde jag med Ersson för att titta att det var helt. Vi kommer nämligen tillbringa helgen i detta tält vilket jag verkligen ser fram emot. För det är ju som ni alla vet midsommar och då åker jag till Blidö och Erssons landställe där det kommer att vara fullt med folk, så mycket folk att vi måste tälta. Detta har jag absolut ingenting emot, tvärtom gillar jag att tälta. Det enda jag nu är lite rädd för är att vakna av måsar, eller att dom helt enkel anfaller tältet och har sånna vassa näbbar att det skär igenom tältduken och dom mördar oss medans vi sover. Hemska tanke.