2007

Så det jag tar med mig in i 2007 är att jobba hårt för då vet jag att det kommer något gott
Det var sammanfattningen av 2006, det jag hade lärt mig av det året. Men vad har jag lärt mig av 2007 då?

Året började med att jag fyllde 18 år, fyllde vuxet. Men jag fann ingen riktig lust att fira på grund av min farfars och en god väns pappas bortgångar. Livet kändes inte rättvist.
Våren blev tung och jag fick tillbaka mina ryggproblem. För femtielfte gången fick jag gå till en ny läkare och hon gjorde något slags prov på mig och kom fram till att jag led av ångest.
-Ja men det är ju inte så konstigt eftersom du har så ont i ryggen.
-Nä just det (MEN GÖR NÅGOT ÅT DET DÅ JÄVLA SATKÄRRING!!!)
Vändningen på det tunga kom i vecka 9, skidsemester löser alla problem. Det var verkligen som att komma till ett ställe där det inte fanns några bekymmer. Min vän som hade förlorat sin pappa sa när veckan var slut "Den här veckan har jag verkligen varit glad, på riktigt. Det har jag inte varit på ett halvår."
När jag kommer tillbaka till skolan märktes det verkligen att det bara vad jag som hade varit i det bekymmerslösa landet, alla andra var kvar i den tunga och jobbiga känslan. Jag försökte för allt jag hade att få upp mina två bästa kompisar där ifrån men det var svårare än vad jag trodde.

Så kom sommaren. Jag hade jobb, var ensam i tre veckor, allsång varje tisdag och hade både yran och bullgarien att se fram emot. Trotts att alla andra verkar påstå att det var en skitsommar som var kort och dålig så kan jag inte hålla med. Min sommar var lång och underbar, visst så hade jag mina stunder av hat till regnet då jag ringde mamma som satt och solade i Kroatsien.
-Åååh, det är så varmt här, snart orkar jag inte sola längre.
-Jag har tre tjocktröjor på mig och fryser ändå. Ute spöregnar det.
Fast för det meste så var den bra. Jag har så otroligt många roliga minnen så att jag inte kan sortera ut några bästa. Ni får bara nöjja er med att den var bra.

Men så började skolan igen och mina två kompisar jag pratade om tidigare bara sjunker ner i det där tunga så fort dom sätter foten innanför dörrarna på skolan. Då fick det faktiskt vara nog. Jag sa att dom skulle fortsätta vara så negativa så ville jag inte umgås med dom. Då sa dom att dom inte tänkte gå runt och vara glada hela tiden. Då gick jag.
Och så var hösten igång. Trean, vi var störst, bäst och vackrast. Jag slutade äta sötsaker och slutade dricka alkohol. Jag började cykla. Hela tiden försökte jag hålla huvudet högt, vara glad och positiv men jag kan säga att det inte var det lättaste, folk hade svårt att förstå både alkoholen och cyklandet. Men jag slutade efter ett tag att lyssna på dom som inte gillade mina ideer och fokuserade helt på människorna som stöttade mig.
Tyvärr så tog skolan och cyklingen och sjukgymnastiken (som jag äntligen fick komma till för ryggen) så mycket tid att jag inte hann gå ner på innebandyträningarna. Det är synd för jag saknar både innabandyn och laget väldigt mycket men jag får nog bara acceptera att man förändras och vill nya saker.

För att sammanfatta detta år så skulle jag vilja få citera en film som jag såg alldeles nyss "Finding Nemo", jag har sätt den många gånger (en gång tänkte jag se den på finska men det var för svårt). Dock kan jag den inte ordagrant som "Lejonkungen" men det jag tänker på är när pappan och Doris hänger på valtungan och valen säger åt dom att släpppa.
-Hur vet du att det inte kommer bli farligt?
-Det vet jag inte.
Så släpper dom och blir utsprutade ur valen.
Jag har nämligen börjat våga i år. Vågat utan att veta om det kommer bära eller brista. I våras var jag inbuntad på att det bara fanns ett sätt att leva på och det var genom att klaga på allt som fanns för att inget i livet var bra. Men jag vågade släppa det, till och med släppa mina kompisar för att dom drog ner mig med sin inställning när jag hade en ny, livet blir gladare om du är gladare. Jag vågade prova på många nya saker, vågade ta kontakt med nya människor som jag förut hade fördommar om, vågade stå för min sak.

Så mitt tips till er 2008 är att även om något känns farligt kanske det är värt att prova. Byta lite vanor, hälsa på någon ny i skolan eller i trapphuset och det absolut viktigaste; våga säga vad du tycker även fast det kan kännas tufft.

Till sist så ska jag väl tacka alla ni som gjort mitt 2007 underbart!!!