Feelings

Denna vecka har hitils handlat en hel del om känslor. Mitt hjärta har nog aldrig bankat så mycke, så många tårar har nog aldrig fallit på min kind och så mycket ilska har nog aldrig funnits i mig samtidigt på fyra dagar.
Jag har fått panik för minsta lilla, gråtit på träningen och bara varit allmänt upprörd. I tisdags kväll funderade jag över hur jag överhuvetaget orkar leva med mig själv.

Jag tänkte iaf ta upp det som har varit gårdagens och dagens "upprördhet".

Jag tycker att det är en självklarhet att vara en god människa i samhället vi lever i. Från små sakerna som att ställa sig upp när det kommer någon som har svårt att stå på bussen, tuben, you name it, hjälpa folk som ramlar eller låta folk som har brottom gå före. Till dom lite större grejerna som att ge blod och skriva upp sig på en lista för att skänka sina organ efter man har dött. Och varför jag tycker att det är en självklarhet är till viss del för att jag är snäll men en annan del av mig tänker att jag förväntar mig att folk gör samma sak mot mig. Att när jag blir gravid eller gammal får jag sittplats på bussen och när jag ligger skadad efter en olycka är det någon som har skänkt blod som jag kan få.

Igår stod jag på en smockad buss och en gammal dam som knappt kunde gå fick inte sittplats förän längst bak, jag var så jävla när på att skrika åt folk att ställa sig upp att jag aldrig varit närmare utan att verkligen skrika.
Idag försökte jag få med mig några klasskompisar att ge blod men dom ville inte för att det inte var deras grej.

Sånna mäniskor gör mig så helvetes förbannad att jag har svårt att veta vart jag ska ta vägen. Jag blir så jävla sur på människor som tänker att "jag behöver inte göra nåt, det är säkert någon annan som gör det". Jag vill inte påstå att jag är perfekt, jag tänker oxå den tanken ibland MEN jag försöker så gott det går att inte göra det. Jag försöker så gott jag kan att göra det bästa av det mesta.

Jag tycker att alla borde ställa sig från "Förväntar jag mig av samhället att få blod när jag är skadad och sittplats när jag är gammal?" Är svaret ja så kanske ni borde tänka efter lite själva vad ni gör för andra. Jag vet inte, jag blir bara ledsen när jag tänker på att det finns människor som tänker att andra får göra. Va fan, kan inte alla bara hjälpa varandra?

Det är så jobbigt när man tänker att världen är god och så märker man att det inte är så.