En helt vanlig dag?

10.30 Jag vaknar
11.00 Jag går upp och äter frukost
11.30 Jag sätter på mobilen och har fått ett nytt sms där BJ skriver att hon ska hoppa bungy jump och att jag ska följa med och hoppa jag med. Jag tänker "nää men jag kan ju följa med och titta" Smsar tillbaka mitt svar.
12.39 Jag går på tunnelbanan i sundbyberg och möter där BJ och Sabbi.
13.05 Jag står och ser när folk hoppar bungy jump från en 100 meter hög lyftkran.
13.15 Jag anmäler mig till att hoppa bungy jump
13.30 JAG HOPPAR BUNGY JUMP FRÅN 100 METER UPP I LUFTEN!!!! RAKT NER MOT MARKEN UTAN ATT VETA OM JAG KOMMER ATT ÖVERLEVA!!! Det var det roligaste jag har gjort utan att dö (det var BJ som sa det men fan va det stämde, det låter lite konstigt eftersom jag aldrig har dött men det var så nära att dö men ändå så jävla roligt).

Det kom så himla plötsligt att jag inte riktigt fattade att jag skulle hoppa förän jag ställer mig i den lilla lilla "hissen" som ska transportera mig upp. Det var meningen att mannen som stod mittemot mig skulle gå igenom säkerhetsgrejer men jag pratade som en jävla dåre (typ tusen ord i sekunden) för jag var så jävla nervös att han inte fick en syl i vädret. Jag har aldrig varit så nervös, när vi hade åkt upp en bit tänkte jag "nu vill jag åka ner, det här är alldeles för högt". Fast upp åkte vi och hundra meter upp i luften (det är så jävla högt) så tänker jag "jagkommer aldrigt att hoppa ner härifrån för det är alldeles för högt". Mannen säger då "jag ränknar ner från tre och sen hoppar du!". Han räknar, jag hoppar. Jag vet inte varför, jag bara hoppade. Man är ju väluppfostrad och gör som man blir tillsagd.

Och fy fan vad härligt det var, helt jävla underbart. Jag flög. Jag kan inte sluta tänka på det. Jag var hundra meter upp i luften och jag hoppade. Jag har inte ens vågat hoppa från tian ner i vattnet.

Bildbevis kommer så fort jag har fått bilderna.